Debatt

Gode Gud, bevara kyrkans skogar

Hög tid att påverka inför kyrkomötet.

I november beslutar kyrkomötet om skogsbruket i Svenska kyrkan.
Publicerad

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Frågan om hur Svenska kyrkans skogar ska brukas är större än ekonomin och en ödesfråga för kyrkan och skapelsen.

Kyrkostyrelsen gav den 20 april 2023 Göran Enander, tidigare generaldirektör för Skogsstyrelsen och landshövding i Uppsala, uppdraget att ge förslag på hur Svenska kyrkans skogar skulle brukas. I utredningsdirektivet som gäller "Hållbarhet i Svenska kyrkans skogsbruk" står: "Utredningen ska leda till ett förändrat ställningstagande eller agerande från Svenska kyrkan för att möta den omställning som nu krävs av hela samhället". 

Redan här blir det tydligt att de metoder som används i dagens kalhyggesbruk måste komma att ifrågasättas. Det är nämligen så att en klar majoritet av svenska folket och självklart av kyrkans medlemmar vill se ett annat skogsbrukande än dagens.

Göran Enander anlitade högt meriterade och kvalificerade forskare. Men det visade sig finnas en hake. Kyrkans skogar sköts av stiftsjägmästare anställda av stiftens egendomsnämnder. I egendomsnämnderna sitter politiskt tillsatta representanter, varav 10 av 13 är Centerpartister. De har band till LRF och skogsägarrörelsen och skogsindustrin, som har som mål att få in så mycket virke som möjligt och så billigt som möjligt. Till praktiskt taget vilket pris som helst.

Metoderna blir underställda vinstintressena. Det är nu det börjar bli obehagligt. Egendomsnämndernas gemensamma organ ENSO påverkar SLU, med tveksamma argument, att ge ett antal "experter" med koppling till industrin uppdraget att göra en alternativ utredning. Mål, att genom trixande med fakta visa att Göran Enanders, enligt en närmast enig expertis, utomordentliga utredningsförslag är dåliga/felaktiga/oseriösa/omöjliga och ekonomiskt förkastliga. Kyrkostyrelsen anade inte att man i och med Enanders utredning också lyfte på locket till en Pandoras ask, nämligen sin egen högst motsägelsefulla organisation. Eller med andra ord, här stod Gud mot Mammon.

I kyrkovalet gick de gröna nomineringsgrupperna framåt stort, det vill säga de som stödde Göran Enanders skogsutredning. Det utredningen säger i korthet är att

1) sätta av 20 procent av skogen som reservat ("Områden för biologisk mångfald och klimat (kolinlagring"), 

2) inom 47 % av arealen ska nuvarande trakthyggesbruk succesivt anpassas och 

3) 33 % av skogsinnehavet avsätts för alternativa skogsbruksmetoder, för naturnära skogsbruk.

Kostnaden skulle öka initialt (0,4 % av kyrkan samlade intäkter), men på sikt kunna tjänas in. Det hör till saken att intäkterna från skogen är blygsamma i förhållande till kyrkans övriga intäkter, bland annat från kyrkans medlemmar.

Men den delvis smutsiga kampen är inte över och spelet bakom kulisserna fortsätter. Man har som sig bör begärt in remisser. Dessvärre visar det sig enligt uppgift att närmare 1000 remisser inte behandlats.

Kyrkans skogar ingår i prästlönetillgångarna. Enligt Enander ska en ny övergripande målsättning för dessa vara: "att Svenska Kyrkan inom något år ses som ett föredöme när det gäller hållbar skogsförvaltning". Det är inget litet mål, men det skulle innebära att kyrkan gick före i omläggningen till ett långsiktigt hållbart skogsbruk. 

Det ska sägas att kyrkan, som är Sveriges sjätte största skogsägare, jämte andra skogsbolag som Holmen och SCA har oerhört dåligt rykte för sitt omdömeslösa och delvis hänsynslösa skogsbruk som oåterkalleligt omskapar naturen och omvandlar den till monokultur. Något som drabbar alla, inte minst framtida generationer.

Den 17 – 19 november ska kyrkomötet diskutera ärendet och fatta beslut. Tills dess kan var och en göra sin röst hörd. Det är lätt att tänka att man inte kan påverka. Att min lilla röst inte förändrar något. Jag tror det är fel. Vi kan bli många. Ring eller prata med grannen, prästen, diakonen, skogsförvaltaren.

Skriv! Din röst kan faktiskt bidra till att vi får se ett annat Sverige, som våra barn kan leva i. Mitt eget bidrag var ett brev till biskoparna. Om det hjälper? Det vet jag inte, men kanske lite!

Det här är ingen lek - det är på blodigt allvar - det är vår gemensamma framtid som står på spel. Det gäller oss alla!


Peter Lindgren, jägmästare och organisationskonsult