Ge folket teologisk hjälp, skriver Brita Häll i ledaren i förra veckans Kyrkans Tidning. Innan vi svarar på vem som ska ge detta och vad som ska ges, behöver vi vara överens om några saker.
Alla är teologer i en luthersk kyrka. Dopet jämställer oss inför Gud. Det är vår kyrkas tro, att Gud talar till var och en av oss och att det får som konsekvens bland annat, att vi alla delar ansvaret att tala om Gud.
Detta innebär inte att allt en människa tror sig veta om Gud och om kristen tro är rätt. Martin Luther kombinerade den stora öppenheten med att peka på trons kärna: att vi blir rättfärdiga av nåd genom tro. Varje människas egen reflektion måste åtföljas av samtal som prövar den egna tanken, av gudsprat. Gudsprat är ett mindre högtidligt uttryck för teologi, ord om Gud. Alla kan delta och bidra, ingen kan utgå från att ensam sitta med den enda sanna tron.

Teologi eller gudsprat är alltså ett gemensamt ansvar i vår kyrka. Det är inte något som någon förfogar över och som kan ges till andra när de ber om det. Men hjälp till gudsprat kan ges och det finns de som har ansvar för att det sker. Kyrkokansliets sekretariat för teologi och ekumenik har ett sådant ansvar och fullföljer det bland annat genom sin forskningsenhet, men också till exempel genom arbetet med vår nya kyrkohandbok. Sekretariatets mest centrala uppgift är att ta ansvar för att Svenska kyrkan har en levande teologi på nationell nivå.
Frågorna Brita Häll ställer är centrala för oss. Därför medverkar vi också ofta i fortbildningar och teologiska samtal där stiften efterfrågar vår kompetens. Vi bidrar kontinuerligt till kyrkostyrelsens teologiska reflektion. Mycket händer utanför det mediala ljuset. Men visst kan vi bli bättre på att delta i aktuell debatt. Vi är proaktiva och ser inte bara till att våra böcker kommer ut, vi gör också allt vi kan för att se till att budskap och resultat når fram till dem vi sett som mottagare.

Men mediautrymmet är begränsat. I år rapporterade Kyrkans Tidning ingenting från Svenska kyrkans forskardagar. De hade temat Religionens offentlighet. Många av seminarierna finns tillgängliga genom Utbildningsradions Samtiden och mycket snart på Svenska kyrkan Play. Levande teologi och gudsprat är inget som är okänt i vår kyrka.

De samtal forskningsenheten genomfört om folkkyrkobegreppet i Lunds, Västerås och Luleå stift genererar en samtalsbok som kan användas i församlingarna. Teologiska kommitténs översättning av Lilla katekesen och boken om religionsteologi, Sann mot sig själv, öppen mot andra, har studiehandledningar för församlingsbruk. Till våren kommer en helt ny typ av pedagogisk hjälp för levande teologi i församlingarna, så att vi förenklar för många att utifrån sin egen tro och erfarenhet delta i det gemensamma gudspratet.

När det gäller den konkreta frågan om försoningsläran har vi bidragit med analyser och kunskap i många olika sammanhang. I vår kommer Anne-Louise Erikssons bok om vad det innebär att kunna läsa, tolka och använda den teologiska traditionens texter. Boken analyserar hur präster i Svenska kyrkan predikar om bland annat försoning. Med boken avser vi att främja kommunikationen mellan utbildningsinstitutionerna och kyrkan vad gäller behovet av teologisk utbildning.
Vår kyrka är rik på resurser för att möta behovet av teologisk reflektion, men det finns också motstånd. Svenska kyrkan har hittills haft en utbredd oförmåga till teologiska samtal. De brukar bestå av två meningar. Antingen ”Så tror jag. Det gör inte jag”. Eller: ”Så tror jag. Det gör jag också”. Vi måste komma bort från teologi som positionsbestämning och väcka nyfikenheten på vad andra tror.

Gudspratets genre är varken monologen eller replikskiftet. Det kräver längre samtal där allas bästa förmågor och kunskaper tas till vara. Vi måste
dess­utom övervinna tendensen att ge endast kyrkans främsta företrädare rätten att tala om kyrkans tro. Några är experter med särskild utbildning och särskilt ansvar. Ansvaret gäller inte minst att skapa arenor för samtal, att visa på sammanhang och perspektiv, men också att känna igen evangeliet när det uttrycks på nya eller annorlunda sätt.

Anne-Louise Eriksson
forskningschef

Cristina Grenholm
direktor kyrkokansliets sekretariat
för teologi och ekumenik