Hjälp oss skilja mellan gott och ont

Sandra Signarsdotter, kaplan, Anne Sörman, präst
Genrebild. Adam Wrafter/SvD/TT

Som kyrka skall vi stå vi på den drabbades sida och det är till den utsatta kvinnans fruktansvärda och unika berättelse som vi ska lyssna.  

I den tid vi lever i nu pratar man om nästa-läget, det läge vi kommer till när situationen med covid-19 har planat ut och nya sätt att förhålla sig till sin omgivning har satt sig. 

Vi kommer aldrig tillbaka till det vi hade innan, till det många kallar det normala, utan vi kommer gå in i något nytt; en transformation av vår helhet som människor där våra tidigare vanor förändras och tar nya uttryck. 

Redan hösten 2017 skedde något som tog oss in i ett nästa-läge. Metoo revolutionen bröt ny mark, intog estraderna som tidigare endast varit förbehållna männen. Har man väl brutit upp marken kommer terrängen förändras till ett nästa-läge.

Det som hände nu i veckan då polisens gjorde ett tillslag mot en lägenhet på Östermalm där flera män befann sig tillsammans med kvinnor som tvingats till prostitution och människohandel är resultatet av ett gediget och metodiskt arbete. 

Härefter ska lagen ha sin gång. Det som utgör skillnaden nu i kontrast till tiden innan hösten 2017 är att vi har ett förändrat läge, vi är inte där vi var då, vi är i ett nästa-läge. I det nästa läget ser vi att den uppbrutna marken börjar spira och det växer fram mod, ansvar och insikt.

Frågan många inom kyrkan ställer sig är om vi verkligen ska uttala oss i debatten och att vi inte får dras med i drevet. 

Det handlar om modet att vara kyrka och stå upp för de svaga och utsatta, i detta fall för de flickor och kvinnor som tvingas till sex mot betalning och vars berättelser har tystats ned.

Men det handlar inte om det, det handlar om modet att vara kyrka och stå upp för de svaga och utsatta, i detta fall för de flickor och kvinnor som tvingas till sex mot betalning och vars berättelser har tystats ned.

Att köpa sexuella tjänster är ett av världen allra äldsta förtryck. Att köpa sex av en annan människa förutsätter en förvriden och förlegad kvinnosyn. 

Den som utsätts och den vars handlingar köps betraktas som ett rättslöst och själlöst objekt. Ingens syster, ingens dotter, ingens mamma. Som kyrka skall vi stå vi på den drabbades sida och det är till hennes fruktansvärda och unika berättelse som vi skall lyssna.

I söndags följde vi kyrkoårets tema som är bönen och i Första Kungaboken 3:5 får Salomo be om vad han vill inför Herren. Då ber Salomo att Herren ska ge sin tjänare ett lyhört sinne så att han kan skipa rätt åt Guds folk och skilja mellan gott och ont. Kyrkans bön kan och bör vara densamma idag - en bön om ett lyhört sinne.

Modet och uppdraget att stå på den utsattas sida och att skilja mellan rätt och fel -  får inte blandas ihop med den gudomliga förlåtelsen. Gud förlåter och ger oss ny nåd varje morgon. 

Men den nya kunskap som vi fått genom metoo måste vi förvalta och ansvara för. Kyrkans uppdrag är att stå i stormens öga, att kunna skilja mellan gott och ont, rätt och fel, och att visa på hopp.

Sandra Signarsdotter
kaplan i Gustaf Vasa församling
ledamot av Kyrkomötet

Anne Sörman
präst i Botkyrka församling
Föreningen Samordningen Metoouppropen

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.