Vårt dominanta statskyrkoarv måste vi jobba vidare på, stöta och blöta. Vad behöver ännu städas ut?
Allmänna skolsamlingar i kyrkan är problematiska, de ses som förtäckt evangelisation. Och lite får vi väl hålla med; andäktigheten, symbolerna, målningarna, dofter, orgelbrus. Vi har fått in en fot i dörrspringan till hjärtan där det är armt och mörkt. En prästkollega berättade stolt att han listat ut ett sätt att förmedla välsignelsen i trots mot ”förbud”: han spelade gitarr och sjöng den så att den lät som en låt vilken som helst. Fiffigt, inte sant?
Men att slugt förkunna Jesus Kristus är ingen bra metod för mission. Den har använts och blivit en draksådd med skrämmande hård lagstiftning som följd till exempel på vårt gamla missionsfält i Sydindien: fem års fängelse för den pastor som döper utan myndigheternas tillstånd. Kör vi på som hittills med våra kyrkliga skolsamlingar kan vi en dag tvingas be om ursäkt, precis som i dag visavi samerna. För voluntarismen är så oerhört viktig: kyrkan kallar, men välkomnar bara den som fritt tagit beslutet att vilja komma. Det är naivt att tro att skolans alla elever gjort det, även om läraren tydligt sagt att det är frivilligt.
Nu är det väl bara månader innan vårt samlade medlemskap hamnar under det magiska 50-procentstrecket i befolkningsstatistiken. Låt oss bejaka detta, bli en sant missionerande kyrka. Vi kan lära oss av våra frimodiga frikyrkliga bröder och systrar med deras ödmjuka och tjänande stil. Erikshjälpen, bara en sån sak. Titta på proportionerna mellan pingstkyrkans medlemstal och allt de gör – där ska vi lägga ribban! Det är så kyrkan växer i världen, i tjänst och praktiskt vittnesbörd. Det är dessutom roligt! Och som svar på frågan vad församlingens grundläggande uppgift mission är så skulle jag säga: tjänst. Det är så vi vittnar. Det är vi dessutom riktigt duktiga på när vi väl bestämmer oss, illustrerat av SKM:s samlade historik.
Vårt dominanta statskyrkoarv måste vi jobba vidare på, stöta och blöta. Vad behöver ännu städas ut? – Skolavslutningarna skulle jag föreslå. De bygger på tanken att kyrkan är enhetskulturens hörnsten, till för alla. Men så misstänker jag att missionspastorn, pingstpastorn, inte skulle uttrycka sig om sin församling? Snarare en röst som ropar…
Göran Wiking
präst i Vrigstad, TD missionsvetenskap
LÄGG TILL NY KOMMENTAR