Inga övertygande argument från kyrkostyrelsen

Tack för svaret även om jag beklagar att det inte håller några tydliga svar på det jag känner en oro för. Att, som Wanja Lunby-Wedin skriver, se överenskommelsen som en praktisk form för samhörighet är inget övertygande argument för att det ska hjälpa att hålla samman kyrkan bättre än kyrkans gemensamma regelverk.

Det finns fler saker som förvånar med kyrkostyrelsens beslut.

Det är sant som Wanja Lundby-Wedin skriver att kyrkomötet 2023 ställde sig bakom att uppbyggnad och utveckling av den digitala infrastrukturen och systemen ska finansieras av det gemensamma kapitalet, medan driftskostnaden finansieras av församlingar och pastorat. Om jag förstår det hela rätt så handlade beslutet i kyrkomötet år 2023 just om att skapa en finansiering, inte obligatorisk användning av den digitala infrastrukturen?

Kyrkomötet uttalade 2021 att anslutning till den digitala infrastrukturen är frivillig och kyrkomötet avslog en motion om att anslutningen till Svenska kyrkans digitala infrastruktur ska vara obligatorisk för församlingar och pastorat (§183 Kyrkomötet 2021 Volym 1 Protokoll och bilagor).

Trots detta har kyrkostyrelsen beslutat om SvKB 2024:1 vilken gör den digitala infrastrukturen obligatorisk. Skriver enheterna inte på avtalet som kallas överenskommelsen har vi inte del av den gemensamma e-posten, Svenska kyrkans hemsidor och får inte del av kyrkobokföringen och så vidare. Utan de delarna kan vi inte fullgöra vårt uppdrag som kyrka och vi kan därmed inte vara församling, pastorat eller stift utan att skriva på avtalet. 

Kyrkostyrelsens beslut i februari 2024 kom som ett snabbt svar på Cyberangreppet. Jag kan inte se annat än att det är tvingande att vara med. SvKBn är något otydligt skriven men konsekvensen är att den gemensamma IT lösningen är obligatorisk. Därmed är avtalet som vi tvingas skriva på för att fungera som en del av Svenska kyrkan överflödigt. Som jag försöker visa är avtalet inte bara överflödigt det är också skadligt eftersom det förändrar den grundläggande strukturen för kyrkan. Att det skulle vara en praktisk form har jag svårt att se som ett övertygande argument. 

Att avtalet i grunden ändrar kyrkans struktur blir till exempel tydligt när det där står att: Den nationella nivån har rätt att, helt eller delvis, stänga en enhets tillgång till eller förbjuda en it-lösning eller ett nätverk. Den nationella nivån kan också säga upp överenskommelsen med omedelbar verkan. Det betyder att nationella nivån, det står inte vem där, kan besluta att koppla bort en församling, pastorat eller ett stift från att fungera som en del av Svenska kyrkan.

Det är en anmärkningsvärd ny struktur av främjande och tillsyn som kyrkostyrelsen skapat till nationell nivå, den hårda tillsynen har inte våra biskopar utan enbart någon tjänsteperson på nationell nivå.

Är det rimligt att någon, oklart vem, på nationell nivå ska kunna koppla bort vårt pastorat eller stift från Svenska kyrkan om vi missar att betala nästa faktura? Sådan är skrivningen i avtalet.

Det är problematiskt att kyrkostyrelsen beslut går utöver de uppdrag kyrkomötet gett när besluten på djupet förändrar Svenska kyrkan grundläggande struktur.

Är det rimligt att kyrkostyrelsen självsvåldigt fattar beslut mot de uppdrag som getts från kyrkomötet?

Fredrik Hägglund