Kan citatet verkligen förstås på annat sätt?

Berth Löndahl ledamot för Frimodig kyrka i kyrkostyrelsen

Problemet är just partipolitiken skriver Berth Löndahl i en slutreplik till Wanja Lundby Wedin. 

Wanja Lundby Wedin har rätt. Mitt citat från hennes inlägg var av utrymmesskäl taget ur sitt sammanhang. Därför är jag tacksam att hon nu själv klargör i vilket sammanhang det hör hemma. För det gör min poäng tydligare och visar att saken är exakt densamma som Arthur Engbergs var 1919. För honom var ambitionen att man snarast borde komma tillrätta med ”obskuranterna” inom kyrkan. Därför förordade han en fortsatt relation mellan staten och kyrkan, inte att kyrkan skulle bli fri vilket intill dess varit arbetarrörelsens inställning. Motivet för bevarad relation och socialdemokraternas engagemang i kyrkan var inte att främja det kristna utan statens och partiets intressen.

För Wanja Lundby Wedin är saken densamma med den tidsskillnaden att hon menar att ”det där borde vi ha lämnat bakom oss". Kan det förstås på annat sätt än att man för decennier sedan borde ha kommit tillrätta med de obekväma – med obskuranterna? Dessa som ännu finns kvar i Svenska kyrkan, dessa ”fromhetstraditioner”, som i ett flertal frågor mer ser till Skriftens Ord, till kyrkans djupa tradition, till hennes allmänkyrkliga identitet och ekumeniska sammanhang än till samtidens krav på lämplighet och korrekthet. Kristi kyrka är helt enkelt större än den Svenska nationalkyrkan.

Så oavsett citatets sammanhang är saken densamma. Att kyrkan ska anpassas till och spegla det för staten, partipolitiken och samtiden lämpliga.

Problemet är just partipolitiken. Att partier som inte kan, ska eller bör vara kristna utan religiöst neutrala, sekulära partier, ändå framhärdar att vara med i kyrkoval och där går fram under sina partibeteckningar. C.S. Lewis har i någon av sina essäer påpekat att när någon säger, att ”jag är kristen och..., moderat, kommunist, socialdemokrat eller MFF-fantast... ” så blir snabbt det som står efter ordet och dominerande och avgörande. Det senare börjar styra det förra. Tro och solidaritets senaste kongress bekräftade Lewis tes, då enligt media någon försvarade socialdemokraternas fortsatta deltagande i kyrkovalet med att det ska vara tydligt i kyrkovalet att ”vi är socialdemokrater”. Men vore det inte mer naturligt att det blev tydligt att man är kristna? Att man är det som enskilda betvivlar jag inte. Men som riksdagsparti är socialdemokraterna med rätta ett sekulärt parti.

Vad Wanja Lundby Wedin angriper i min artikel var emellertid inte mina huvudpunkter. Dessa var att årets minimerade kyrkomöte inte bör fatta några för kyrkans framtid avgörande beslut – och här vågar jag hoppas att även socialdemokraterna kanske kan instämma.  Men än viktigare var att frågan om centrala obligatoriska löne- och administrativa system, vilken orsakat en hetsig debatt, är mindre väsentlig än de förändringar som genomfördes med strukturutredningen. Det var då som församlingarna förändrades från att verkligen vara de grundläggande enheterna i kyrkan till att enbart vara det till namnet. Det var då som församlingarna berövades sin identitet, beslutsrätt och självständighet.

Den frenesi med vilken Wanja Lundby Wedin angriper mig personligen kan överraska mig. Att bli beskylld för ohederlighet är förstås trist, inte minst som jag trots att vi ofta kan ha delade meningar uppskattar både henne och de samtal som vi för. Men om jag är ohederlig eller ej, i vilket fall får det mig att associera först till Jesus, som hade den olyckliga förmågan att umgås med orättfärdigt folk. Så det var ju för sådana som mig som han dog – detta underbara mysterium. Men min andra association är mer prosaisk – detta, att när argumenten tryter, angrip då personen. Det var kanske vad som hände?

Berth Löndahl
ledamot för Frimodig kyrka i kyrkomöte och kyrkostyrelse

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Taggar:

Kyrkomötet