Kyrkomötet bör ta ledningen

Det sittande kyrkomötet bör under sitt sammanträde den 17-19 november rösta för motion 2025:114 om att Svenska kyrkan ska sluta placera pengar i skogsföretaget SCA:s kritiserade och allt oftare rent olagliga verksamhet.

Förra veckan meddelade livsmedelsföretaget Nestlé att de kommer att stoppa inköp av förpackningspapper från leverantörer i norra Sverige som ”är involverade i kontroverser”. DN rapporterade om den uppdaterade leverantörslistan som visar att det specifikt är ett svenskt företag som berörs: massaproducenten SCA.

SCA har under lång tid kritiserats för bristande hänsyn i sitt skogsbruk till såväl höga naturvärden, hotade arter och deras livsmiljöer, friluftsliv, renskötseln och urfolksrättigheter. Ideella föreningar har länge lyft hur SCA systematiskt avverkar våra sista kontinuitetsskogar och förbiser alla som är beroende av dem: samebyar, jägare, friluftare, svampplockare, och alla arter som lever i dem. Skydda Skogen har dokumenterat och samlat en lång lista med fall där företaget har avverkat skogar trots att åtgärderna strider mot hållbarhetscertifieringen FSC eller svensk lag. SCA hänvisar ofta till ”enskilda misstag” men systematiken blir allt tydligare ju längre listan växer.

Svenska kyrkan har ett ansvar att inte stödja en verksamhet som bryter mot både hållbarhetscerifieringen och svensk miljölagstiftning på detta systematiska sätt. Att nu andra företag börjar dra sig ur samarbeten med SCA är tack vare ett outtröttligt ideellt engagemang för att belysa problemen. Ändå föreslår ekonomiutskottet kyrkomötet att stödja fortsatta placeringar.

Kyrkan bör ta tydlig ställning mot placeringarna som en del av arbetet med att se över och reformera sitt eget skogsbruk. Nästa år kommer kyrkans försoningsprocess med det samiska folket vid dialogmötena Ságastallamat att hantera frågor om mark. I detta är skogsbruket en av de centrala punkterna — både kyrkans egna och relationen till industrin i stort. SCA har under de senaste åren haft en alltmer offensiv hållning gentemot samebyarna vilket är i strid med urfolksrätten och FSC-reglerna som kräver samråd kring planerade avverkningar.

Kyrkans förhållningssätt till skog och mark har allt större konsekvenser för dess trovärdighet, ekonomi och medlemsantal. Som folkkyrka bör den vara lyhörd för hur medlemmarna vill att förvaltningen ska se ut och det senaste kyrkovalet visade att skogsfrågan är viktig och engagerar många. Om kyrkan håller fast vid ett sätt att förvalta och placera som liknar resten av industrin riskerar det att skapa en klyfta mellan beslutsfattarna och medlemmarna som anser att kyrkan bör leda omställningsarbetet mot ett hållbart skogsbruk.

Flera av nomineringsgrupperna uttryckte under valrörelsen att de skulle arbeta för denna omställning, vilket vi hoppas uttrycks nu i denna viktiga fråga. När kyrkomötet i november väntas ta ett steg mot ett mer hållbart och rättvist skogsbruk är placeringarna en pusselbit som inte får glömmas bort.

Johanna Liljegren