La Manchas landsbygd eller Berlins föreläsningssalar?

Jesper Svartvik gästprofessor vid Boston College

Kritik mot de egna sammanhangen ska givetvis kunna framföras, men aldrig på bekostnad av andra gudstillbedjares självförståelse, skriver Jesper Svartvik i en slutreplik.

SLUTREPLIK

Lindelöf låter tankarna vandra till den spanska landsbygden La Mancha och dess sinnesförvirrade riddare Don Quixote som skådar gigantiska hot – i form av jättar – där andra blott ser högst funktionsdugliga väderkvarnar. Jag tänker snarare på metropolen Berlin och Adolf von Harnacks inflytelserika föreläsningsserie Kristendomens väsen, i vilken protestantismens nestor tecknade den egna teologins storhet i bjärt kontrast till såväl judisk som andra kristnas fromhet:

Ingenting företer en sorgligare syn än denna den kristna religionens omgestaltning från en gudstjänst i anda och sanning till en gudstjänst i tecken, formler och idoler! […] Men hvar finner man väl i Jesu förkunnelse ens ett spår till, att man skall låta religiösa kultushandlingar gå öfver sig såsom hemlighetsfulla applikationer, att man skall punktligt följa en ritual, uppställa bilder och på ett föreskrifvet sätt frammumla språk och formler? För att göra slut på detta slags religion har Jesus Kristus låtit fastspika sig vid korset. Nu är den återupprättad under hans namn och auktoritet!

Den protestantiska teologin är i hög grad antitetisk, och detta kommer till uttryck i såväl Harnacks föreläsning som Lindelöfs betraktelse. Detta antitetiska förhållningssätt bör inte förvåna oss: protestantismen började ju som en reaktion mot missförhållanden och missbruk. Men det innebär inte att detta sätt att tänka, tala och skriva är oproblematiskt. Jag är övertygad om att spiritualiteten i Svenska kyrkan kan gro även utanför kontrasternas jordmån. Kritik mot de egna sammanhangen ska givetvis kunna framföras, men aldrig på bekostnad av andra gudstillbedjares självförståelse.

Jag vidhåller att det inte är tillrådligt att hänvisa till judiskt böneliv i en text som handlar om något som Lindelöf uppfattar som problematiskt i kristna böner. Det är förvisso inte första gången judar har anklagats för oandlig ritualism, vilket framgår av det harnackska citatet. Kanske vågar vi hoppas att det är sista gången Lindelöf gör sig skyldig till detta?

Jesper Svartvik
gästprofessor vid Boston College

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.