Lägg ner verksamheten eller sluta strypa oss sakta

Anette Nordgren, kyrkorådsordförande Athen/Grekland
Utlandsverksamheten utreds om och om igen och målet är inte att det ska bli bättre, utan billigare. Det är enormt slitsamt för oss att hela tiden arbeta i motvind och uppförsbacke, menar debattören. Här Svenska kyrkan i London. Foto: Mikael M Johansson

Vi märker av ointresset, okunskapen och oviljan hos kyrkomöten, biskopar och kansli och vi bryts sakta, sakta ner.

Svenska  kyrkan  har  en  rikstäckande  indelning  i  territoriella  församlingar  som  pastorala  områden. Församlingen  är  samtidigt  en  gemenskap  av  de  människor  som  tillhör  Svenska  kyrkan  och  är bosatta  inom församlingens  område.  Det  finns  även  icke-territoriella  församlingar.  

Glömdes Svenska kyrkan i utlandet bort när man skrev inledngen till KO, kyrkoordningen, eller tänkte man på något underligt sätt att vi finns mellan raderna?

Mellan raderna har vi befunnit oss länge nu. Många verkar inte riktigt förstå hur vi fungerar eller varför vi ens finns. Har du flyttat utomlands får du väl skylla dig själv och gå med i någon lokal församling där du bor, verkar en del tycka. Naturligtvis kan vi det, men då har man faktiskt missat något väsentligt.

Utlandsförsamlingarna fungerar som en församling i Sverige. Våra församlingsinstruktioner finns att läsa om någon är intresserad.  

Vi firar gudstjänst, (första benet) vi har barnverksamhet, bibelstudie- och samtalsgrupper (andra benet), samt körverksamhet. Som kulturbärare får vi besök av många som kanske aldrig går i kyrkan i Sverige. De deltar i till exempel ett midsommarfirande och kommer sedan tillbaks igen och igen. Mission (tredje benet). 

Vi gör också ett stort diakonalt arbete (fjärde benet), på vissa platser enormt tungt och krävande och många gånger utan utbildad/tränad personal. Ett arbete som oftast inte handlar om fastboende som redan har ett socialt nätverk i landet, utan om personer som tror att livet ska bli lättare om solen skiner och alkoholen är billigare eller som flyr från en svensk vardag de inte klarar av. Eller personer som helt enkelt reser, råkar illa ut, blir rånade eller skadade.

Det som många av dessa har gemensamt är att de inte är medlemmar i vår församling, utan i er! De flesta av dessa är inte utskrivna ur Sverige och betalar fortfarande sin skatt där, alltså även sin kyrkoskatt. 

Om vi inte ska finnas, fatta ett beslut om det, dra av plåstret med ett ryck och lägg ner alltihop. 

Utlandsverksamheten har levt med kraftiga nedskärningar under många år. De utsända blir färre och färre och våra kyrkoherdar har en tung arbetsbörda, arbetar ensamma och kan inte alltid vara närvarande, så det faller på andra lokalt anställda och frivilliga att hjälpa till med bland annat sjukbesök, samtal, kontakt med polis och andra myndigheter. 

Athen har en utsänd kyrkoherde som verkar över hela Grekland. När vår FI, församlingsinstruktion, skickades in, undrades det över varför vi inte firar gudstjänst på alla kyrkliga högtider! Vet inte DK, domkapitlet, om att vi har en kyrkoherde? Ska han inte få semester? Ska han vara på två platser samtidigt? Lekmannaledda gudstjänster har vi när vi kan, men det är inte alltid vi får ihop det. Denna undran från DK visar på en enorm okunskap om vår situation.

”Krama en kyrkomusiker- dagen” kunde vi i Athen inte fira, för vi har ingen kyrkomusiker att krama, liksom en del andra utlandsförsamlingar. Hur kan domkapitlet kräva av oss att följa handboken när vi inte har en kyrkomusiker? Eller kan man det? Vi omfattas ju inte av KO i det fallet. Eller gör vi det? Ingen vet. 

Och varför har Svenska kyrkan i utlandet inte ett ekumeniskt uppdrag när vi arbetar med ekumenik varje dag? Vi i Athen har ett mycket gott samarbete med den anglikanska församlingen här, delar lokaler och ibland präster. Vår församling finns med i deras förbön och på deras morgonmässa för några veckor sedan, som leddes av Rowan Williams, förre ärkebiskopen av Canterbury, hälsade han på mig med ett svenskt ”God morgon!” Vi hör till! När vår biskop Thomas besökte oss var vi hos vår ortodoxe ärkebiskop Ieronymos.

Vi är en del av den kristna gemenskapen här i Grekland och vår kyrkoherde är självklart representant för Svenska kyrkan. 

Och det viktiga internationella arbetet?  Internationella avdelningen i Uppsala är inte välvilligt inställd till Svenska kyrkan i utlandet men vi kunde ibland vara till hjälp. 

Jag tänker till exempel på flyktingkrisen här i Grekland då Internationella slösade med resurser för att man inte tog kontakt med oss utan helt och hållet ignorerade våra försök till kontakt och försök att assistera.  Det var sorgligt och faktiskt oförskämt. Vi har även ambulerande präster i Afrika och Asien. Vet internationella om det? Skulle inte de kunna vara till hjälp på något sätt?

Utlandsverksamheten utreds om och om igen och målet är inte att det ska bli bättre utan billigare. Det är enormt slitsamt för oss att hela tiden arbeta i motvind och uppförsbacke. Vårt kansli, vår biskop och Rådet för Svenska kyrkan i utlandet kämpar på, men de möts också av motstånd.  Vi märker av ointresset,okunskapen och oviljan hos kyrkomöte, biskopar och kansli och vi bryts sakta sakta ner.  

Det är lätt att ge upp om man inte vet om man har en kyrka att gå till i morgon. Om en församling i Sverige skulle ropa på hjälp, skulle detta inte ignoreras. Så är inte fallet med oss i utlandet. Just nu känns det som ett plåster som långsamt, långsamt dras av. Om vi inte ska finnas, fatta ett beslut om det, dra av plåstret med ett ryck och lägg ner alltihop. Håll inte på och stryp oss långsamt. 

Anette Nordgren
kyrkorådsordförande Athen/Grekland och ledamot av kyrkomötet

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
Ja, vakna Kyrkomöte och Kyrkostyrelse! Vad vill Ni med Ert beslut att det skall finns Utlandsförsamlingar/SKUT (Svenska kyrkan i Utlandet)??? Ett sådant beslut medför givetvis också ett ansvar. Detta sagt om en gren av Svenska kyrkan som måste ges ekonomiska möjligheter att utvecklas/växa , inte som nu långsamt strypas. Jag instämmer därför till 100 % i orden ovan från Atens kyrkorådsordförande. Utlandskyrkan har sedan sjömanskyrkans tid (officiellt startår 1876) spelat och spelar en fantastiskt stor roll för svenskar utomlands, bosatta ca 660 000 ! eller turister som kan räknas i miljontals.Tänka att få vara en kyrka vars tjänster efterfrågas !!! Det är vi inte alltid vana vid. SKUT-församlingarna är därmed en kvalitativ spjutspets för hela Svenska kyrkans goodwill! Det diakonala arbetet med sjukbesök, fängelsebesök, båtbesök , hotellbesök mm är omfattande.Genom verksamhet på ca 130 platser i världen är Utlandskyrkan också en(outnyttjad) ekumenisk resurs. Några som inte glömt bort SKUT är Ombudsrörelsen, församlingsombuden(ca1500) som dels sprider information , dels bidrar efter förmåga till att samla in pengar genom olika församlingsaktiviteter. Låt SKUT blomstra!
Larsa Rännar
Wow! Härligt Anette! Idag startar rörelsen ”Reclaim SKUT”. SvK generalsekreterare Helen Ottosson Lovén lovade att det skulle bli ordning och reda i den gamla ”skutan”. Men vad hände efter sparkade chefer, våra kompisar och 40 miljoner rakt ner i nåt bolag för att ordna så att lokala lagar och regler efterlevs. Ingenting! Det blev bara värre och kyrkokansliet blir ”fetare” för var dag. Dessutom har Mikael Jönsson stämt SvK för avtalsbrott. Herre förbarma dig!
Göran Sagen
En kompletterande kommentar och ett förslag: Anette N talar om" ointresse, okunskap och ovilja" hos bl.a Kyrkomötets ledamöter och andra vad gäller SKUT:s arbete. För att stärka både intresse och vilja tror jag att den avgörande faktorn är KUNSKAP. Kunskap om det rika församlingsliv som speglas i våra utlandsförsamlingar med uttryck i såväl mässfirande som diakonalt arbete. Allt buret av engagerade utsända medarbetare- och inte minst av tusentals frivilliga/ideella, ett föredöme för våra hemförsamlingar. FÖRSLAG: Ordna fr o m höstens kyrkomöte miniseminarier/föreläsningar om SKUT:s arbete . Använd då gärna intresserade från Sveriges samlade SKUT-Råd /Församlingsombud samt även medlemmar i "Kamratföreningen SKUT_Veteranerna" Vi är många som gärna hjälper till-på ideell basis(gratis). Jag är övertygad om att ökad kunskap är det bästa botemedlet mot bristande intresse och bristande vilja. Det är ju så lätt att prata om SKUT --- för att arbetet är så bra !!! Låt oss gemensamt mobilisera mot okunskapen! Göran Sagen Ordf. SKUT-Rådet i Skara stift
Leif Söderberg

Tack Anette! Som mångårig medlem och verksam i Svenska kyrkan på Teneriffa har jag genom åren förvånats över Svenska Kyrkans ledning / ledningsorgans styvmoderliga behandling av utlandsförsamlingarna. Utlandskyrkans roll beskrivs på ett mycket bra sätt av Anette.

På Teneriffa har vi höga besökssiffror vid de kyrkliga aktiviteterna. Vi har också en mycket aktiv verksamhet inom kyrkan som bygger på en stark gemenskap bland oss svenskar som vistas här på Teneriffa. Kyrkan är en självklar träffpunkt som inte bara ger social gemenskap, kyrkan är också en viktig trygghetsfaktor för oss som väljer att bo här större eller mindre delar av året. Även för korttidsturister erbjuder kyrkan en trygghet. Den diakonala verksamheten är ovärderlig!

För mig är det otroligt att de styrande inom Svenska Kyrkan inte ser och förstår att man har väldigt mycket att lära av utlandsförsamlingarnas sätt att driva en kyrka. Utlandskyrkan är INTE EN BELASTNING DEN ÄR EN GULDGRUVA av inspiration för en kyrka i utveckling mot en ljusare framtid med levande församlingar.

 LYSSNA GUD  hör jag ofta när jag besöker mässan. Mitt budskap är LYSSNA ni alla kyrkans representanter i de styrande organen till de goda samtalen som förs inom vår kyrka ute i världen, ni har mycket att lära av dessa goda samtal som söker era öron.

 Tänk om det är så att Svenska Kyrkans plattform och värdegrund finns där ute i världen!

Inte ska den verksamheten läggas ner eller strypas sakta!

Senaste artiklar