Messy church – vår framtid?

Henric de Koster organist
Henric de Coster iS:ta Clara. Foto: Mariea Solvmar. Mikaeliskyrkan i Zwolle. Foto: Henric de Coster

Att uppleva ett levande församlingsliv över alla åldersgränser gav mig hopp om framtiden.

Påskdagen firade jag och min familj i Disley, som är en liten stad med  cirka 3200 invånare och som tillhör området ”Greater Manchester”. Då vet ni på ett ungefär var vi befann oss. Som pensionerad kyrkomusiker med över 60 tjänstgöringsår i svenska kyrkans tjänst är det för mig en självklarhet att på påskdagen gå i gudstjänst, vilket vi gjorde, familjen och jag.

Gudstjänsten i fråga var inom den anglikanska kyrkans ram och var en så kallad ”Messy church”, vilket var en nyhet för mig. Timmen innan mässan samlades barn, föräldrar och äldre för att dricka en kopp the, kaffe eller saft, äta en smörgås eller en varm korv med bröd och umgås. Efter ett tag blev det tävlingar och annan sysselsättning för de som ville vilket kunde genomföras tack vare ett stort antal volontärer. 

När det var dags för mässan fick barnen och de som ville dra sig undan, så att vi, som ville vara med på mässan kunde göra det i lugn och ro. Mässan, en mycket enkel och avskalat variant genomfördes med cirka 100-talet deltagare och efter mässan så samlades alla igen för mera the, kaffe, saft, mackor, korv med bröd och till och med tårta - hembakt förstås!

Det som fick mig att reagera positivt var inte endast volontärernas engagemang men även församlingens engagemang, och det över alla åldersgränser. För mig var det i alla fall en väldig positiv upplevelse och så kom frågan: varför kan vi inte ha det så i Svenska kyrkan? Jag vet att man kan komma med tusen bortförklaringar men att uppleva ett levande församlingsliv över alla åldersgränser gav mig hopp om framtiden.

Annandag påsk blev annorlunda med ett besök i en till ”Messy church”. Men nu var vi i provinshuvustaden Zwolle och i stadens stora St Mikaeliskyrkan, där det står en berömd 4-manualig Schnitgerorgel. Men denna ”Messy church” var av ett helt annat slag. Församlingen flyttade ut ur kyrkan 2020 och byggnaden drivs nu av en stiftelse med namnet ”Academiehuis”. 

I kyrkans norra sidokor finns nu en bokhandel där man kan köpa begagnade böcker och själva koret är avdelat för föreställningar av olika slag. I södra sidokoret var det café med fullständiga rättigheter. Framför koret och södra sidokor var det ordnat med sköna soffor och fatöljer. I själva skeppet och sidoskepp var det öppna ytor där barn kunde ”rasta av sig”. In i byggnaden kom man genom norra- och södra ingången och byggnaden hade modesta öppningstider. 

Det som var intressant var att det var mycket folk i byggnaden, såväl unga som äldre och även om kyrkans akustik gjorde sitt så var det ändå en skön och lugn stämning. Jag fick också veta att det ibland ändå hålls gudstjänst och att orgelns restaurering börjar närma sig sitt slut och förhoppningsvis blir klart till hösten. Självklart har man också konserter och det kommer att bli orgelkonserter med. Är det så man kan handskas med en överbliven kyrkobyggnad som på detta vis ändå blir levande?

Den som frågar heter
Henric de Coster

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Prenumerera på Nyhetsbrev

1 Kommentar

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.

BGOL
Messy church har förekommit i Henrics hempastorat Norrköping, åtminstone i Vånga och Kimstad kyrkor. Kanske någon kan berätta om resultatet?