Missionsprovinsen: Ingen "kidnappning" av kyrkan

Kyrkans Tidning skriver i en artikel från den 25 mars om hur till exempel kyrkor och församlingar kan utnyttjas av främmande makt, närmare bestämt Putins regim. Det kan göras genom Moskva-patriarkatet som har olika kopplingar till församlingar och personer också i Sverige. Patrik Oksanen kommenterar läget och några konkreta händelser, bland annat ett skeende kring S:t Sigfrids kyrka i Aspudden. Förloppet beskrivs i en egen artikel i Kyrkans Tidning den 27 mars. 

Oksanen har både rätt och fel. Det stämmer givetvis att församlingar kan missbrukas av politiska och ideologiska grupper som inte ser till Sveriges bästa. Samma sak gäller för övrigt kulturföreningar och myndigheter, politiska partier och matvarukedjor. Det är en av riskerna man får på köpet när man lever i en öppen demokrati.

Sverige har, som väl är, olika institutioner för att ta hand om den typen av frågor. När världsordningen förändras behöver samhället justera sina ordningar och rutiner. Det finns en politisk struktur för att hantera sådana beslut och förändringar som analysen leder till. Vad ska inte längre tillåtas? Ska vi ha mer övervakning? Och så vidare.

Men när Oksanen uttalar sig om Missionsprovinsen blir det däremot inte rätt. Varifrån han har fått sin information är oklart, men i alla fall inte från Missionsprovinsen som inte fått någon förfrågan från honom om detta.

Artiklarna ger inte en rättvisande bild. Missionsprovinsen har inte försökt ta över S:t Sigfrids kyrka i Aspudden, varken från centralt håll eller lokalt i Stockholm. Varken på egen hand eller tillsammans med en rysk-ortodox församling.

Missionsprovinsens församling i Stockholm, S:t Stefanus, har enbart agerat som hyresgäst och nyttjat den kyrka som S:t Sigfrids vänförening äger och har hyrt ut. 

Däremot har det rått viss oordning inom vänföreningen. Sådant händer ibland, och när det blir fel får man försöka rätta till det. Det gjorde medlemmar inom vänföreningen.

Några av dessa var sedan många år medlemmar i både vänföreningen och församlingen, S:t Stefanus. Betrodda medlemmar i S:t Sigfrids vänförening, kan tilläggas, långt innan frågan om Rysslands agerande i Ukraina förstörde friden i Europa och i Aspudden, långt innan det fanns någon rysk-ortodox församling som sökte rum i S:t Sigfrids kyrka.

Men Kyrkans Tidning förmedlar i stället en bild av att Missions provinsen ställer upp som ”möjliggörare” och ”nyttig idiot” för infiltratörer från den ryska makten. Det målas en bild av att Ryssland har ett intresse av att knyta kontakter med Missionsprovinsen som är traditionell i en del frågor. Men Missionsprovinsen generellt har inte sådana kontakter, och S:t Stefanus Koinonia har i det konkreta fallet inte agerat annat än som hyresgäst.

I en öppen demokrati som den svenska finns det utrymme för en livaktig föreningskultur. Många engagerar sig i flera sammanhang för att bidra till samhället, i både det lilla och det stora. Det är något vi med rätta kan vara stolta över. God föreningskultur bidrar för övrigt också till samhällets resiliens. 

 Hade vänföreningen skött sin föreningsdemokrati och kallat till nytt årsmöte inom rimlig tid, så hade säkert den lokala oron kunnat lösas mycket enklare. Man hade kunnat hyra ut kyrkolokalen fortsatt – kanske även till en rysk-ortodox församling. Ett hyresavtal kan enkelt sägas upp om det finns skäl för det, till exempel om Säpo hade hört av sig med en konkret varning för otillbörlig verksamhet. 

Något sådant konkret nämns dock inte i artiklarna. I stället antyds alltså en koppling mellan Missionsprovinsen och Ryssland på grund av de traditionella positioner som Missionsprovinsen har i till exemepl hbtq-frågor.

 Missionsprovinsen skäms inte för lyfta den bibliska undervisningen om människan som skapad av Gud, skapad till man och kvinna; om äktenskapet och familjen som kärnvärden för människans och samhällets skull. Det har varit Bibelns undervisning sedan långt innan Putin och Ryssland fanns till.

Jakob Okkels
Provinssekreterare
Missionsprovinsen i Sverige

Svar direkt:

Vi tycks vara helt överens med Missionsprovinsen om vikten av att uppmärksamma församlingar på risken att utnyttjas av grupper som inte vill landets bästa. Vi ser dock olika på en del avsnitt i de aktuella artiklarna i Kyrkans Tidning. 

I den första artikeln (25 mars 2025) uttalar sig Patrik Oksanen, strategisk rådgivare på Centrum för totalförsvar och samhällets säkerhet på Försvarshögskolan. Han uppmanar kyrkor som vill hyra ut sina lokaler till stor försiktighet med hänvisning bland annat till en varning från Säkerhetspolisen, Säpo.

Säpo bedömer att den ryska staten använder den rysk-ortodoxa kyrkan av Moskvapatriarkatet i Sverige som en plattform i syfte att bedriva underrättelseinhämtning samt annan säkerhetshotande verksamhet.

Ett av flera intressanta exempel på när det uppstått kamp med en rysk-ortodox församling om nycklarna till en svensk kyrka är S:t Sigfrids kyrka i Stockholm.

På ena sida i konflikten fanns den ortodoxa församlingen Helige Sergij samt företrädare för församlingen S:t Stefanus Koinonia, som tillhör Missionsprovinsen. På den andra sidan kyrkans ägare S:t Sigfrids vänförening.

Det hela är ett invecklat och mångårigt skeende, som naturligtvis beskrivs på helt olika sätt av de inblandade parterna.  Stockholms tingsrätt har dock efter prövning givit vänföreningen rätt i tvisten.

En företrädare för S:t Stefanus Koinonia får i artiklarna utförligt ge sin version av händelserna kring kyrkan. Han får också, med anledning av säkerhetsexpertens och Säpos varning angående vissa rysk-ortodoxa församlingar, utveckla sin syn på risken för rysk påverkan.

Det framgår tydligt att församlingen S:t Stefanus Koinonia inte anser sig ha sett några tecken på att Heliga Sergijs församling skulle vara kopplad till den ryska staten eller att det skett påtryckningar från rysk håll. 

Heliga Sergijs församling har hittills avstått från att svara på KT:s frågor.

Säkerhetsexperten konstaterar i sammanhanget att Missionsprovisen är en sådan typ av gruppering som ryska intressen brukar söka kontakt med som ”möjliggörare”. Företrädaren för S:t Stefanus Koinonia bemöter detta med att om det funnits någon sådan risk i fråga om S:t Sigfrids kyrka, var det snarare hyresvärden vänföreningen som skulle blivit utnyttjad. 

Uttalandet om ”möjliggörare” går förstås också att se som ytterligare en påminnelse om att i ett osäkert säkerhetsläge, måste några av oss vara ännu mer vaksamma än andra.

Inger Wallin
ansvarig utgivare, Kyrkans Tidning