Motarbeta inte vårt lands försvar

I dokumentet Placeringsanvisningar för etik och hållbarhet för Svenska kyrkans kapitalförvaltning på nationell nivå, ges ingående styrning av hur vår kyrkas kapital skall placeras. Mycket av innehållet i dessa anvisningar är mycket bra genomarbetat, teologiskt förankrat och relevant för oss som kyrka. Jag har dock starka invändningar mot den skrivning i anvisningarna som stipulerar att kyrkan i vissa fall ska försöka påverka företag att avveckla sin militära verksamhet. Detta är tänkt att göras i fall där ett företag tillverkar både militära och civila produkter.

Låt oss konstatera att en kristen, enligt både lära och tradition får försvara sig själv mot orättfärdiga angrepp. Särskilt enkelt blir detta för en lutheran. Luther är tydlig med att en kristen både får försvara sig samt deltaga i ”rättmätiga krig”. Ett rättmätigt krig har oftast tolkats som försvarskrig med det aktuella exemplet Ukraina, som då bedriver ett rättmätigt krig. Ryssland gör det däremot inte då de enbart är angripare och aggressor.

Om vi en gång för alla kan konstatera att försvar är en oproblematisk del av ett kristet liv ligger det nära till hands att fundera över vad som behövs för att bedriva sådant försvar. För den oinvigde handlar detta om material, försvarsmaterial. I detta ingår allt ifrån vapen till skor och mat. Givet att försvar inte är problematiskt ur ett kristet perspektiv bör det i konsekvensens namn inte heller vara problematiskt med försvarsmaterial. Åtminstone inte sådant som enbart används i försvarssyfte mot ondskefulla stater.

Det blir för min del både oseriöst och farligt att likt Svenska kyrkan, kategoriskt motarbeta företag som producerar både civila produkter och försvarsprodukter. Att kyrkan inte vill investera i vapenindustrin är sin sak men att aktivt verka för att få företag att sluta bidra till Sveriges försvar är både teologiskt problematiskt och djupt oansvarigt. Detta är nämligen vad kyrkan gör genom våra placeringsanvisningar som stipulerar att kyrkan kan försöka påverka företag att minska eller avveckla sin militära verksamhet. Särskilt problematiskt blir detta i en tid där Sverige och Europa kämpar hårt för att rusta upp.

Ytterst handlar denna upprustning och anskaffande av försvarsmaterial om allas vår säkerhet, om vår och våra barns framtid och rätt att inte bli invaderade, torterade och lemlästade av främmande makt (läs Ryssland). Att kyrkan då har policydokument som ger oss utrymme att aktivt motverkar detta är både upprörande, farligt och inte förenligt med kyrkans lära. Sveriges totalförsvar är enbart konstruerat för försvar, vårt land kommer inte anfalla andra länder eller folk. Totalförsvaret är just nu i behov av alla goda krafter för att kunna bygga ett bra och modernt försvar.

Vad man inte behöver är en stor organisation (Svenska kyrkan) som aktivt påverkar företag att inte leverera viktig utrustning.

Dras argumentet ett steg längre skulle man kunna argumentera för att kyrkan, när vi motarbetar delar av försvarsindustrin utgör ett säkerhetshot mot vårt eget land. Vi skulle aldrig tillåta eller tillstyrka att exempelvis ett tredje land aktivt motarbetar vår försvarsindustri genom att påverka företag att sluta tillverka försvarsmaterial. Detta hade de flesta av oss sett som djupt problematiskt och ett hot mot oss och vår säkerhet.

Den enda som tjänar på Svenska kyrkans hållning i denna fråga är Ryssland, ett land som varje dag gör sitt yttersta för att förinta ett annat land, underkuva och mörda dess befolkning. Det är bara Ryssland som tjänar på att vi i Sverige är oense om samt inte gemensamt bidrar till vårt försvar utifrån olika roller och förmågor.

Mitt förslag är att kyrkan fortsatt inte investerar pengar i vapenindustri, men omedelbart slutar med att försöka påverka företag att inte bidra till vårt lands försvar.

Behåller vi nuvarande placeringspolicy tar vi ställning inte bara mot oss själva och vår egen säkerhet utan även för ondskefulla makter som kan vilja oss illa och som varje dag visar världen i handling att man vill utplåna andra stater och folk. Vi går då dessa krafters ärenden.

Christian Senniksen, diakon och Hemvärnsman