Mönstret som framträder är kyrkans inre sekularisering
Gunilla Hallonsten skriver tillsammans med Albin Tanke i KT 20 oktober om ”mänskliga rättigheter som grund i den kyrkliga uppgiften”. Hallonsten är kyrkoherde i Malmö och Tanke biträdande dito i samma pastorat. Det är tredje gången gillt för Gunilla Hallonsten att röra om i grytan.
Första gången hon väckte debatt var i maj 2016. Då hon hade tjänst på Kyrkans hus i Uppsala och skickade inför Heliga Trefaldighets dag ut en kollektvädjan för Svenska kyrkans internationella arbete. Den avslutades med en bön som hämtades ur evangelieboken men skrevs om för att riktas till: ”Gud, Heliga Treenighet, Fader och Moder, Son – Syster och Broder, och Ande – Livgiverska och Inspiratör.” Detta unisex-språk bryter med kyrkans bekännelse.
Andra gången var för inte så länge sedan. Det var i juni i år då Hallonsten ville öppna för polyamorösa relationer i Svenska kyrkan (KT 15 juni). Då var det en annan präst i Malmö som hon skrev ihop med. Texten ställer många frågor, och skribenterna säger sig bara vilja bjuda in till ett samtal – och vem kan vara emot det? Frågorna formulerades dock så att de bara kunde besvaras på ett sätt: jakande. Syftet var uppenbart att styra bort från vad som i artikeln kallas ”en traditionell klassisk kristen syn på äktenskapet”.
Nu är det alltså dags igen. Denna gång vill Hallonsten ”artikulera och förtydliga församlingsuppdraget om att värna mänsklig värdighet och fördjupa hur de mänskliga rättigheterna kan omsättas i praktisk handling genom kyrkans grundläggande uppgift”. Präster, diakoner, musiker och pedagoger i Malmö ska få besked om vad det betyder. Ett konvent i samverkan med Malmö universitet utlovas. Där behandlas ”frågor som barnkonventionen som svensk lag; globala perspektiv på sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter; demokratisyn och flyktingskap ur Immanuel Kants filosofi samt klimat- och natursyn.”
Det mycket ord och stora ord. Men de fungerar som ett slags dimridå. Hallonsten och hennes medskribenter kan tala om ”evangeliet om Jesus Kristus” eller ”treenigheten” – men orden har fyllts med ett annat innehåll. Ser man de tre utspelen tillsammans börjar ett mönster skönjas. Istället för kyrkans sätt att tala, ett teologiskt nyspråk. Istället för traditionell äktenskapssyn, en som välsignar alla former av sexualitet. Istället för frälsaren Kristus, filosofen Kant. Mönstret som framträder är kyrkans inre sekularisering.
Mikael Löwegren
Präst och föreståndare för Laurentiistiftelsen i Lund
LÄGG TILL NY KOMMENTAR