Klimatet

Organisera en verklig folkrörelse för klimatet

Jonas Martinsson, lekman i Eslövs församling
Demonstrationen Global Strike for Future går från Humlegården till Kungsträdgården i Stockholm. Foto: Janerik Henriksson / TT, Lars Rindeskog

Svenska Kyrkan behövs i klimatkampen, men hon måste vända sig bort från rosévinsminglet i Almedalen och börja jobba underifrån för att organisera en verklig folkrörelse för klimatet, anser debattören.

Jag kom nyligen hem från en bussresa i östra Tyskland och redan innan temperaturen i Leipzig nått upp till 38 grader, var de flesta på resan överens om att bussresor var framtiden, för med det nuvarande klimathotet, finns det helt enkelt ingen ursäkt för att flyga.

Det som slår mig är hur en folkrörelse börjar ta form för klimatet. Dels genom att folk blir mer medvetna i det privata och, vilket Greta Thunbergs protester visat, folk tar även aktiv ställning och vi vet av erfarenhet från de senare århundradena att när svensken organiserar sig, händer saker.

Den mest iögonfallande liknelsen finns i nykterhetsrörelsen.

Sverige har inte alltid haft ett så puritanskt förhållningssätt till alkoholen som vi har idag. Vi söp öl och brännvin som svin och det var en nykterhetsrörelse med runt 300 000 medlemmar på 1890-talet som pushade fram nykterheten som en del i hela demokratiseringsprocessen.

Alkohol skulle inte längre var något som tryckte ner en, utan reserveras till fest, snarare än vardagskonsumtion. Motbok och systembolag följde, inte som resultat av en auktoritär statsmakt, utan kom underifrån. Det var nära att vi fick alkoholförbud med.

Vi ser idag samma fenomen i hur en fråga trycks fram av folket själv, vi kräver en framtid för kommande generationer. Arbetarrörelsen, men även liberalerna, allierade sig med nykterhetsrörelsen, för för dem var det omöjligt att ha en fungerande, rättvis demokrati om folk söp ner sig i passivitet. Man skulle kunna säga att nykterhetsrörelsens arbete var en förutsättning för alla 1900-talets reformer och skolade en hel generation in i föreningsliv.

På samma vis är klimatkampen en förutsättning för all dagens sociala frågor. Hur skall vi en fungerande demokrati om vi inte har ett fungerande klimat?

Lösningen på alkoholfrågan var organisering och aktivitet underifrån. Folket krävde förändring och politikerna genomförde radikal lagstiftning.

Vi behöver lika radikal kamp och lagstiftning idag, ty det är den enda lösningen.

I detta kan kyrkan spela en lika viktig roll som den gjorde i nykterhetskampen.

Problemet med Svenska Kyrkan är dock att vi varit statskyrka för länge och vant oss vid att sitta med beslutsfattarna och har prioriterat att ge kejsaren allt och Gracchus inget.

Kyrkan är så klart först och främst det nya förbundet och Evangelium är inte partipolitiskt bundet. Men vi är också Sveriges största förening och anser oss ha i uppdrag att predika förvaltarskapstanken.

I det, i vår syn på mänsklighetens ofullkomlighet, har vi en realism att tillföra klimatkampen, att vi inte tror på utopier, men vi har också ett engagemang för en kärleksfull behandling av klotet som sträcker sig bortom partipolitiska lösningar och som drivs fram av äkta oro inte av opportunism.

Kyrkan predikade alltid måttfullhet med alkoholen och gör så till den dag i dag, liksom vi alltid menat att jorden bör tas hand om. Men det var inte påverkansarbete av politiker som förde nykterhetskampen framåt, utan att prästerna i de lokala församlingarna sträckte ut en hand till godtemplarna, blå bandet, osv.

Genom att engagera sig som likvärdiga och inte von oben hos gräsrötterna i dessa frågor, vanns inte bara respekt för kyrkan i folkrörelserna, utan kyrkan, som stående ovanför dagspolitiken, vann respekt åt folkrörelserna. Det var en situation som gynnade bägge sidor.

Svenska Kyrkan behövs i klimatkampen, men hon måste vända sig bort från rosévinsminglet i Almedalen och ta kontakt med alla ärliga eldsjälar och börja jobba underifrån för att organisera en verklig folkrörelse för klimatet.

Jonas Martinsson
lekman i Eslövs församling

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Mer inom samma ämne