Pengarna ska generera verksamhet

Vår kyrkas verksamhet bygger på den enskilde kyrkomedlemmens tillit och engagemang i den lokala församlingsverksamheten. Församlingarnas grundläggande uppgift är att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission. Församlingsrådet är styrelse i församlingen.

En levande kyrka har aktiva församlingsmedlemmar och förtroendevalda som medverkar i församlingens olika verksamheter Pastoratens verksamhet vilar på församlingars verksamhet som är den primära verksamheten inom pastoratet/kyrkan.

Enligt kyrkoordningen är församlingens grundläggande uppgifter att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission. Pastoratet har som pastoralt område det övergripande lokala ansvaret för att församlingarna fullgör sina grundläggande uppgifter.

Pastoraten har det ekonomiska ansvaret för våra församlingars verksamheter samt att hantera begravningsväsendet, fastighets förvaltning och är arbetsgivare åt personalen. För mig som socialdemokrat är det en självklarhet att delta i församlingsverksamheten och gudstjänstlivet. Att påstå sig vara kyrkoaktiv utan att deltaga i den verksamhet man säger sig stödja är för mig fullständigt främmande.

Det vore lika främmande som om jag vore medlem i en idrottsförening men aldrig deltog i dess verksamhet. Det vore lika främmande som att sitta i en bolagsstyrelse, till exempel Volvos, men bara ha ägt och äger bilar tillverkade i ett annat land.

För mig är det en självklarhet att vi som ställer upp i kyrkovalet deltar i kyrkans aktiviteter och inte bara formellt sitter av de formella möten som kan förekomma inom kyrkofullmäktige, kyrkoråd, församlingsråd och dylikt.

Att vara förtroendevald innebär mer än att förvalta, det innebär även att delta aktivt i kyrkans verksamhet och utvecklingsarbete.

Jag törs påstå att inom näringslivet gäller det att verksamheten ska generera pengar till ägarna
Jag törs påstå att det inom offentlig och kyrkans verksamheter är det pengarna som ska generera verksamhet.

Dessa två synsätt är motsatser till varandra men inget av dem är fel eftersom de båda principerna är beroende av varandra för att få till en helhet i samhället.

Vilken av dessa principer ska vi då följa inom pastoraten?

Jag är här övertygad om att församlingarna tidigt behöver slår fast vilka verksamheter de vill ha för att fullgöra sina uppdrag enligt kyrkoordningen och gällande församlingsinstruktion.

Det innebär att principen ”pengar ska generera verksamhet” utan ekonomiska vinstkrav ska gälla i de absolut flesta fall. Något undantag kan givetvis gälla vid ren försäljning till exempel ljusförsäljning och viss gravskötsel.

Men för verksamhet vi bedriver som gudstjänster, dop, begravningar, konfirmation och stödjande verksamheter som tex ungdomsverksamhet, grabbfrukostar, soppluncher kan vi inte ha marknadsmässiga krav på att gå med vinst eller ”åtminstone gå ihop”. 

Med ett sådant ekonomiskt tänk ”binder vi ris åt egen rygg” eftersom jag bedömer att en av de minst lönsammaverksamheterna är gudstjänsterna som förenärvarande ett fåtal besökare om det inte är något särskilt gudstjänstprogram. Men givetvis kan och ska vi fortsätta med denna ”olönsamma gudstjänstsverksamhet” men samtidigt se till att hantera pastoratets pengar på ett ansvarsfullt sätt utan lönsamhetskrav.

Är det då rimligt att verksamheter som grabbfrukostar, soppluncher och liknande ska vara lönsamma?

Givetvis är det bra om även dessa aktiviteter kan ”gå jämt upp” men att ha lönsamhet som krav förefaller orimligt för verksamheter som stödjer kyrkans primära uppgifter och kan vara inkörsporten för individen för ett aktivt församlingsmedlemskap

I min roll som förtroendevald kommer jag att aktivt verka för församlingarnas primära verksamheter och det stöd församlingarna har från församlingarnas samarbetes organ dvs pastoratet. Det är församlingarna som bildat pastorat för att samordna och avlasta viss verksamhet. Det är inte pastoraten som fått församlingar att förfoga över.

Roger Hemming