Esters bok

Predika om de svåra texterna 

​​​​​​​Anders Göranzon, Svenska kyrkans utbildningsinstitut
Foto: Lars Rindeskog

REPLIK. En viktig grundhållning är att vi inte behöver försvara Bibeln. Att vi kan få ställa frågor och vara undrande, skriver Anders Göranzon apropå debatten om Esters bok.

Eva Zetterberg menar i en debattartikel att det är problematiskt att använda Esters bok i gudstjänsten. Hon rör vid ett par högst rimliga frågeställningar. Dels vilka texter som ska ingå i evangelieboken, dels hur den som predikar ska förhålla sig till det som i texten är problematiskt. Det jag vill diskutera är inte att dessa frågor ställs utan vilka svar som ges.

Eva Zetterberg vill inte censurera eller utesluta något ur Bibeln men hon har problem med framför allt Gamla testamentet. Hon menar att det är ”fullt av grymhet och övergrepp på mänskliga rättigheter”. Det exempel hon nämner i sin debattartikel är just läsningen av Ester 4:12-17, som är andra årgångens gammaltestamentliga text på Fastlagssöndagen. 

Visserligen handlar dessa verser om drottning Esters mod, som artikelförfattaren menar är beundransvärt. Ester riskerar ju livet för att rädda judarna i landet. Problemet är dock att de andra, som agerat mot judarna, mördas i stället. 

”Risken finns att hela predikan går åt till GT-texten”, skriver debattören. Ja, varför inte, är min reaktion. Som lärare i predikokonst (homiletik) vid Svenska kyrkans utbildningsinstitut, uppmuntrar jag de studerande att predika över de gammaltestamentliga texterna med jämna mellanrum. 

I min undervisning lyfter jag aldrig fram den motsättning mellan Gamla testamentet och evangeliet, som Eva Zetterberg verkar förutsätta. Det är inte heller något som jag uppfattar att Jesus själv gör. 

Tvärtom beskriver ju Jesus ofta relationen till de heliga texter, som var hans enda bibel, i positiva ordalag. De står inte i kontrast till Jesus, utan är hans kontext. 

Men visst stämmer det, att det finns otaliga exempel på grymhet och övergrepp i Bibeln. Det gör det i hela Bibeln. Under mina år som universitetslärare i Sydafrika fick jag lära mig att detta kan ses som en tillgång. För livet är ju fullt av grymhet och övergrepp. 

Ett exempel är berättelsen om hur Ester och de andra unga flickorna fördes in till kungen, för att en av dem skulle utses till drottning. ”Hon skulle komma om aftonen och följande morgon återvända till den andra haremsavdelningen …” (Ester 2:14). 

En av mina kollegor utgick från detta i bibelstudier med kvinnor, som själva hade erfarenhet av sexuella övergrepp. Utifrån den läsningen kunde de sedan berätta och hitta kraft att komma vidare.

Jag håller därför med Eva Zetterberg, när hon fortsätter och menar att vissa texter ”lämpar sig bättre vid Bibelstudier”. Det är på det sättet många texter används i Sydafrika. Till skillnad från predikosituationen, så ger bibelstudiet utrymme för samtal. Sådant behöver vi mer av. 

Samtidigt vill jag lyfta fram, att det förekommer på många håll. Det vore dock önskvärt att fler människor tog chansen och utnyttjade denna möjlighet.

Men även i predikan går det att förhålla sig till texter som innehåller sådant som går stick i stäv med vår tids rättsuppfattning. Även om det är Gud som tillskrivs det problematiska.

Till att börja med kan predikanten benämna det svåra. En viktig grundhållning är vidare att vi inte behöver försvara Bibeln. Att vi kan få ställa frågor och vara undrande. Och insikten att det finns många olika traditioner inom kristenheten, som läser på olika sätt. 

I vår tid är exempelvis relationen till djuren ett område, där vi kommer till olika slutsats i vår bibelläsning. Det är min övertygelse att vi har mycket att vinna på att lyssna till varandra.

Det är därför bra att det förs ett samtal om dessa frågor. Jag ser också gärna att många av kyrkans medlemmar är med i det samtalet. Även i relationen till kyrkomötets arbete med kommande evangelieböcker. 

Viktigt är att vi i samtalet hellre ska söka det som förenar än det som skiljer mellan de delar av Bibeln som vi benämner Gamla respektive Nya testamentet.

Anders Göranzon
lärare i pastoralteologi, särskilt homiletik
Svenska kyrkans utbildningsinstitut

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Mer inom samma ämne