Rapportering om dödshjälp riskerar att förhärliga självmordet

Johan Eddebo, Ivar Gustafsson, fellows vid Claphaminstitutet
Foto: Bojan89

Rapporteringen om hur Björn Natthiko Lindeblad avslutade sitt liv är inte ofarlig, även för den som anser att frivillig dödshjälp ibland kan vara acceptabel

Den folkkäre föreläsarens självvalda bortgång är på många sätt en svår fråga, men rapporteringen har i de flesta fall varit ensidig och alltför förenklad.

Vi möts av en berättelse om en hjältemodig man som stoiskt burit sin svåra sjukdoms härjningar och till sist fattat beslutet att avsluta sitt liv. Ett beslut som i någon mening får återspegla individens suveräna frihet och självständighet, någonting som känns igen hos retoriken från eutanasiförespråkarna.

Johan Unger menar i Kyrkans tidning att Oregons modell ger ett bra skydd mot missbruk, men Claphaminstitutets rapport "Hotet mot värdigheten" visar att Oregonmodellen inte alls är så vattentät som förespråkarna hävdar. Tvärtom visar det sig att alla dödshjälpsystem som införts har medfört ett inbyggt sluttande plan.

Expressens artikel lyfter även fram Lindeblads medverkan i sin egen fars självmord, som beskrivs ha varit en vacker och meningsfull tilldragelse. Det finns förstås inga skäl att tvivla på Lindeblads karaktärsstyrka, även om vi inte delar uppfattningen att självmord eller medhjälp därtill någonsin kan vara försvarligt. Men rapporteringen omkring den här händelsen kan inte anses som ofarlig, även för den som anser att frivillig dödshjälp ibland kan vara acceptabel.

”Jag var omgiven av nära och kära. Jag svalde ett glas smoothie med det gängse preparatet, och somnade sedan lugnt och stilla in. Utan rädsla eller tvekan. Jag fick som jag ville”, skriver Björn Natthiko Lindeblad i vad som kan liknas vid ett öppet publicerat självmordsbrev. Han beskriver vidare en ”lättnad att den här stackars kroppen äntligen slipper kämpa” och att han nu står inför ”det största och mest oförutsägbara äventyret av alla.””

Vi har en situation där psykisk ohälsa ökar markant, inte minst bland unga. Risken att människor i svåra situationer i och med den här typen av berättelser får en indikation på att självmordet kan vara en lämplig lösning på deras problem bör tas på allvar. Tanken att ett visst mått av lidande gör livet ovärdigt och motiverar eutanasi får också konsekvenser för hur vi ser på våra äldre, särskilt de som inte längre kan uttrycka sin vilja.

Det lyfts i sammanhanget även fram att Lindeblad varit buddhistmunk, vilket ger intrycket av att hans självmord på något sätt kan förstås inom ramarna för den religiösa tradition han får representera. Men inom buddhismen betraktas självmordet nästan uteslutande som någonting negativt, och det stora flertalet utövare menar att också det egna livet måste värnas, även om det betyder att man tvingas uthärda lidande. En av den tidiga buddhismens Vinaya-regler fastslår rentav självmordet som ett allvarligt brott, och förbjuder munkar och nunnor att ens påtalafördelar med döden.

Kristen tro har en liknande uppfattning. Aposteln Paulus reflekterar över detta när hans dödsstund närmar sig. I brev till sin yngre medarbetare Timotheos uppmanar han honom att fortsätta kämpa hur svårt det än ser ut. Vi bör kämpa till sista andetaget och aldrig ge upp den gåvan som är livet. När kampen är över, när jag har sprungit mitt lopp, då får jag vila ut, skriver Paulus. När vi till slut är tillsammans med Jesus kommer vi att förstå att det var värt uppoffringen.

Dessa frågor är aldrig enkla. Men om Lindeblads självmord är någonting beundransvärt och försvarligt, varför ska vi då inte säga samma sak om någon som tar livet av sig under andra, men lika plågsamma omständigheter? Varför bör i så fall inte även det frivilliga självmordet till följd av alkoholmissbruk eller upplevd otrohet hyllas?

Gränsdragningsproblemet blir omöjligt. Lidande går inte att kvantifiera. Vi kan inte säga att det ena valet var fritt och det andra inte.

Det kanske låter krasst, men det är inte omöjligt att Lindblads beslut och medierapporteringen blir tungan på vågen för en handfull människor som brottas med liknande tankar. Det är inte otänkbart att han i förlängningen också tar andra med sig i döden.

Våra handlingar påverkar nämligen fler än oss själva. Vi är inte relationslösa atomer; vad vi tänker, säger och gör har konsekvenser långt bortom vad vi kan överblicka. Det gäller inte minst vilka värderingar och livsåskådningar som lyfts fram i våra medier, särskilt iså komplexa och känsliga frågor som denna.

Ett ensidigt och närmast nihilistiskt hyllande av självmordet vid en sådan här tragedi är därför inte bara en farlig väg att gå. När våren står för dörren och dagarna sträcks ut i väntan på sommaren och  skapelsens pånyttfödda rikedom är det också närmast intellektuellt ohederligt.

Johan Unger avslutar med att en döende patient bör ges en värdig död via palliativ vård eller dödshjälp. Vi har förmånen att leva i en tid där den palliativa vården kan ge just det värdiga livsslut som många efterfrågar, men som inte alltid fanns förr. Därför bör dörren för dödshjälp hållas fortsatt stängd och palliativvården fortsätta stärkas i Sverige.

Johan Eddebo,
fil dr i religionsfilosofi, Uppsala universitet

Ivar Gustafsson,
docent i numerisk analys

Artikelförfattarna är Fellows vid Claphaminstitutet

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.