Att tillåta läkarassisterad hjälp till dödssjuka människor som önskar att avsluta döendet, det är att medverka till att förkorta en dödsprocess inte en livsprocess. Det bör inte tolkas som ett brott mot förbudet att döda.
En svårt ASL sjuk patient önskar att avsluta sin dödliga och smärtsamma sjukdom. Inget kan befria annat än en dödande dos. Patienten önskar läkarhjälp, så att den avslutande behandlingen blir rätt medicinskt. Ingen läkare har rätt att göra det i Sverige. Dödshjälp är förbjuden.
Men för en tid sen hjälpte läkaren Staffan Bergström patienten med en slutgiltig medicindos, som den sjuke själv intog.
Hur ska man ställa sig till så kallad assisterad dödshjälp? Kyrkan hävdar det femte budet - du skall inte döda - och motsätter sig i likhet med Läkarförbundet med dess yrkesetik en sådan läkarbehandling. Riksdagen vill inte ta upp frågan.
Bör inte samhället och kyrkan bearbeta problematiken på nytt? I de flesta länder är assisterad dödshjälp förbjuden, men i vissa länder är den tillåten på särskilda villkor.
Vad innebär då dödshjälp?
Är det inte skillnad mellan dödshjälp och dödshjälp? Är inte en avgörande omständighet människans medicinska och existentiella livssituation: är man döende eller inte? Är det inte en principiell olikhet mellan att avsluta en icke döende människas livsprocess och avsluta en döende människas dödsprocess? Att tillåta läkarassisterad hjälp till dödssjuka människor som önskar att avsluta döendet, det är att medverka till att förkorta en dödsprocess inte en livsprocess. Det bör inte tolkas som ett brott mot förbudet att döda. Patienten skulle ändå dö inom en snar framtid. Doktorn medverkar av barmhärtighet till att befria från lidandet genom att påskynda ett oundvikligt skeende. Är människan däremot inte döende, då avslutar läkaren personens liv.
Dödshjälp kallas båda, men det är två helt olika slags hjälp. De bör därför inte ha samma namn. Assisterad dödshjälp och sista läkartjänsten-i analogi med sista smörjelsen-kanske?
Vilka krav bör då vara uppfyllda för att få läkarassisterad hjälp med att förkorta dödsprocessen? Personen måste vara dödssjuk enligt flera läkares diagnoser, personen måste uttrycka sin bestämda vilja att få dö och få hjälp, personen måste själv inta den dödande medicinen.
Den individualetiska principen är människovärdet, individens självbestämmande: patienten uttalar sin önskan att få dö och att få läkarhjälp, personen tar själv de dödande dosen - eller befullmäktigar annan, när individen själv är oförmögen att göra det.
Statens - och kyrkans - samhällsetiska princip bör vara att respektera en döende människors sista vilja om en värdig död. Alla läkare ska inte tvingas att utföra detta uppdrag. Det bör bara läkare göra som är villiga, utbildade och certifierade för uppgiften.
En allvarlig kritik mot assisterad dödshjälp är vad man kallar det sluttande planet. Nu är dödshjälp förbjuden, men öppnar man för begränsade undantag för icke döende inom en nära framtid, då kan man väl öppna för ännu fler undantag i framtiden. Frågan om vilka värderingarna är, ställs då på sin spets. Hur slutar en sådan utveckling? Handikapporganisationer framhåller att det sluttande planet kan bli ett hot mot dem som har funktionshinder.
Ett sluttande plan är endast ett hot om man bortser från villkoren ovan: dödlig sjukdom, eget frivilligt beslut, eget intag av den dödande dosen. Handikapp är ingen dödlig sjukdom, så handikapp kan aldrig komma ifråga. Det finns inget sluttande plan i den föreslagna etiska modellen: antingen är man dödssjuk eller inte. Däremot finns det ett sluttande plan om en annan utgångspunkt än dödlig sjukdom gäller. Därför bör behandlingar som avslutar en livsprocess fortfarande vara förbjudna.
Johan Unger,
senior domprost
LÄGG TILL NY KOMMENTAR