
Återigen väntar mellan 25-26 000 anställda i Svenska kyrkan på sina nya löner.
Den senfärdighet som hittills präglat verksamheten är inte rimlig. Och den drabbar andra
Kyrkans avtal 2023 har löpt ut. Återigen väntar mellan 25-26 000 anställda i Svenska kyrkan på sina nya löner och villkor. I princip varje år, oavsett om det gäller att förhandla fram ett nytt avtal eller att bara komma fram till ett löneavtal, drar det ut på tiden. Konsekvensen blir bland annat att en större del av den retroaktiva löneutbetalningen tillfaller ”pappa staten”. En del tycker att detta är häftigt, andra är mindre begeistrade.
Någon företrädare för dem som förhandlade uttryckte nyligen i Kyrkans tidning att det väl inte var så farligt om resultatet av förhandlingarna dröjer. Det kan man tycka. Eller så är det just bara uttryck för bristande respekt för dem man representerar.
Med all respekt för att förhandlingar är mer eller mindre komplicerade – vore det inte just därför rimligt att påbörja förhandlingarna i god tid? Vad förhandlingarna nu än gäller, i det som ska bli kyrkans avtal 2025, tycks ju det sk.”märket”, procenten, vara den lilla frågan.
Alla vet när gällande avtal löper ut, varför då inte påbörja förhandlingarna i tid? Vad är det som hindrar?
Här menar jag att Svenska kyrkans parter, arbetsgivarorganisationen såväl som arbetstagarparter, har en läxa att göra. Den senfärdighet som hittills präglat verksamheten är inte rimlig. Och den drabbar andra.
När avtalet etc. sedan väl blir klart, då blir det istället ett väldigt fokus på att de lokala arbetsgivarna – som ju är många – snabbt ska komma loss med lokala löneförhandlingar, och de få lokala fackliga företrädarnas tid är begränsad. I slutändan drabbar detta sölande respektive medarbetare.
Här krävs bättring!
Markus Hagberg
kyrkoherde i Södra Kållands pastorat, prost
LÄGG TILL NY KOMMENTAR
Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.