Biskopens resa i tro började med en gömd bibel

När Ulrica Fritzson installerades som biskop i Skara stift blev hon den första kvinnan på ämbetet under mer än tusen år. Själv beskriver hon ögonblicket när hon såg sitt namn inhugget i domkyrkans stentavlor som andäktigt. 

- Det kändes som att få kroka arm med alla kvinnor som gått före mig, säger hon.

Försoningen är central

Men trots det historiska uppdraget är det inte positionen i sig som definierar Fritzson. Genom hela sin tjänst som präst och biskop återkommer en central fråga: försoning. En fråga som för henne fått både personlig och teologisk tyngd.

I Vox Populi berättar om sin uppväxt i ett hem präglat av våld och missbruk – en verklighet som gjorde gemenskapen i ungdomsgrupperna till en räddning. Men den djupa insikten om vad försoning kan betyda växte fram under åren som fängelsepräst. 

Där mötte hon människor som hade sonat sitt brott men ändå inte blivit fria i omgivningens ögon. 
- Det fanns ett mellanrum vi saknade verktyg för, säger hon. 

Ett möte med det sydafrikanska arbetet med restorative justice blev avgörande och lade grunden till hennes avhandling om skuld och försning som fördjupning, och senare det svenska initiativet Försoningsgruppen.

Ingen abstrakt process

För Fritzson är försoning inte en abstrakt tanke utan en process som kan vara både plågsam och befriande. Hon beskriver samtal där brottsoffer fått konfrontera förövare efter decennier av tystnad. Ibland slutar det i ord av hat, ibland i ord av förlåtelse - men alltid i ett steg mot att göra livet mer levbart. 
- Försoning måste inte villkoras av förlåtelse,betonar hon och fortsätter:
- Men det handlar om att våga möta sanningen ansikte mot ansikte.

Samtalet i podden rör också vardagens små sår – de surdegar som kan ligga kvar mellan syskon, vänner eller kollegor. Även där är försoning möjlig, menar hon, genom att våga se skavet, sätta ord på det och ta första steget.

Kärnan i den kristna tron

Försoningen är, enligt Fritzson, också själva kärnan i den kristna tron. I mötet mellan människor speglas Kristi försoning, inte som en färdig lösning utan som en riktning. 

- Det är vårt fundament – att livet kan helas, att relationer kan regleras, även om de inte alltid blir som förr.

Som biskop vill hon inte bli ihågkommen för sin egen gärning, utan för en kyrka som står upp för människovärde, fred och kärlek. Hennes valspråk sammanfattar det bra: Världen behöver din kärlek.