Så kan vi fortsätta samtalet om rekrytering mer kreativt

Catharina Helmersson, Hanna Holmlund, Kim Rehnman, Forum för prästvigda kvinnor

Illustration: Getty

 Foto: Prostock-Studio

Det framställs som ett problem att så många kvinnor prästvigs och att många befintliga präster är kvinnor. Fokus borde istället ligga på hur vi  nå ut.

I tider då människovärdet devalveras behöver vi vara noga med hur vi framställer saker.

Då är det tråkigt att läsa i Kyrkans tidning att det återigen framställs som ett problem att så många kvinnor prästvigs och även att många befintliga präster är kvinnor, när vi i stället skulle kunna glädjas åt att människor kallas till ämbetet och att det fortfarande vigs präster, då det på många platser är prästbrist. Naturligtvis önskar vi som prästvigda kvinnor en jämvikt mellan könen på samtliga nivåer. Men än är vi inte där, till exempel är 5 av 13 biskopar i vår kyrka kvinnor. I dagens samhälle finns det dock fler saker än kön som vi borde sträva efter att balansera.

Självklart vore det idealt om det vore en jämvikt mellan könen bland de som anställs, men det gäller ju samtliga yrkeskategorier i våra församlingar, inte enbart de som tillhör vigningstjänsten.

Marit Norén metodutvecklare med specialisering genus på nationell nivå, säger i artikeln att hon hellre lyfter fram att könsfördelningen just nu är relativt jämn bland präster. 

Men det budskapet verkar inte gå fram. Förklaringen till detta kan ligga i att kvantitativ jämställdhet sällan korrelerar med kvalitativ jämställdhet, i detta fall teorin om att ifall det inom en viss grupp är lika många kvinnor som män så upplevs det som att det är fler kvinnor än män, eller om det är några fler kvinnor så upplevs det som många fler tills en börja räkna efter. Upplevelsen stämmer inte överens med verkligheten. Varför det är så är väldigt intressant att fundera över.

Orsaken till att många prästvigda kvinnor reagerar på att framställas som problem, kan vara vår historia, det är inte så länge sedan som kvinnor inte fick vigas, flera av de första prästvigda kvinnorna lever fortfarande. Dessutom verkar flera av oss i församlingar där kvinnor fortfarande inte respekteras som präster av alla. Att vi inte längre pratar om detta, betyder inte att problemet inte längre finns. Det kan handla om studiekamrater, kollegor, chefer, kyrkorådsledamöter, församlingsrådsledamöter, församlingsbor osv. samt både män och kvinnor.

Vigningarna för diakoner och präster för juni 2023 är över i stift. Vi har firat härliga högmässor, kyrkorna var fulla av människor och vi är många som har glatt oss tillsammans med nya kollegor från norr till söder. I reportaget nämns också diakoner, även där är majoriteten kvinnor. De nyvigda har äntligen nått sitt mål och fått sin kallelse bekräftad. Det är något vi gärna vill fortsätta få fira, präster som diakoner kallade till tjänst. Kvinnor som män. I dopet görs ingen skillnad säger Paulus. Ingen är störst eller minst. Först eller sist. Det är orden Jesus säger: ”Följ mig” som vi önskar få fortsätta leva efter.

Perspektiv som gestaltas i en träffande kommentar från Maria Bergius, som skriver i Kyrkans tidnings tråd på Facebook gällande detta. Hon vidgar vyerna och ger oss förslag på hur vi kan fortsätta samtalet på ett konstruktivt sätt:

Jag skulle bara önska, i samtalen och i KT, att fokus var mer på ”hur ska vi gå ut och nå ut” än på ”hjälp, nu är alla präster kvinnor!”.

Och när vi alla är överens om att blandning är bra, hur kan vi då underlätta för rekrytering av människor (till alla kyrkans yrken och uppdrag) som har funktionsvarianter, som är yngre/äldre än snittet, som är utlandsfödda, som på andra sätt skiljer sig från normen, och därmed bidrar till att öppna för fler? Det samtalet längtar jag efter!”

Det gör vi med!

Allt för Guds rikets utbredande och för att kunna nå människor och sprida budskapet om Jesus Kristus.

Catharina Helmersson, ordförande
Hanna Holmlund, vice ordförande
Kim Rehnman, ledamot

På uppdrag av styrelsen i Forum för prästvigda kvinnor

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
Per
Intressant att det var ett problem som krävde insatser, särskilt fokus på kvinnor och kurser i karriärplanering för kvinnliga präster när de var minoritet. Nu - när jämnvikten är nådd och prognosen pekar mot dominans - ska vi prata om viktigare och djupare ting istället.
M
Omedvetet sätter skribenterna fingret på en öm punkt. Det rör sig om en obalans när det gäller samtliga anställda och frivilliga medarbetare i en församling. När prästerna tidigare var mestadels män så balanserades dessa upp av diakonissor, kvinnliga söndagsskoleledare, syföreningar m.m. samt inte minst genom att det vid prästens sida fanns en prästfru som tog aktiv del i församlingsarbetet. Flera andra yrkesgrupper hade en rimlig balans mellan män och kvinnor. Nu har obalansen i de andra grupperna ökat och det är bara bland ekonomer, vaktmästare och möjligen musiker som man kan säga att båda könen finns hyfsat jämnt företrädda. Därtill så tycks - men det är en subjektiv bedömning - fåtalet män som är gifta med kvinnliga präster stötta sina fruar i församlingsarbetet och förvånansvärt många kvinnliga präster är därtill sambo eller gifta med andra kvinnor.