Sanningen gör fri - även om det är apartheid

Martin Blecher har i hovsamma ordalag påpekat att utvecklingen går bakåt snarare än framåt i fråga om varseblivning av israelisk apartheid. Exemplet framför andra är Europaparlamentet som nyligen röstade igenom en stark resolution där ett ändringsförslag från vänstern som innehöll ordet apartheid rutinmässigt röstades ner av de större koalitionerna. Det går därmed inte att hävda att frågan varit uppe eller granskats av Europaparlamentet. Även om Blecher har rätt i att Europaparlamentet och EU:s utrikespolitik ofta tassar på tå för Israel, så innehöll just den resolution som åsyftades starka skrivningar till förmån för Palestina och med Jerusalem som huvudstad för både Palestina och Israel.

Men det Blecher pekar på är ett dilemma. Det finns en ovilja i  särskilt den västliga diskursen att ta in fakta på marken. Det verkar svårt att inse att Amnesty International, B’Tselem, israeliska riksåklagare, FN-företrädare i Jerusalem med flera folkrättsjurister, alla har en stark argumentation för att Israel enligt folkrätten praktiserar apartheid. Därför var Kyrkornas Världsråds generalförsamling i Karlsruhe i september en framgång för sanningen. Med sin breda globala bas som når långt utöver den västliga hegemonin kunde frågan om israelisk apartheid inom Kyrkornas världsråd inte längre undertryckas.

Det är uppenbarligen så i denna dystra, politiskt auktoritära, tid, att det är civilsamhället som utgör ljuset som lyser i mörkret. Det är från civilsamhället inklusive den världsvida kyrkan som vi kan förvänta oss den skarpaste och mest rättfärdiga Israelkritiken. I Israel och Palestina görs detta arbete med stort mod av många organisationer för mänskliga rättigheter och folkrätt. Sanningen inte bara hjälper dem och oss att vara verklighetstrogna. Sanningen gör till sist också fri.

Må den dag komma snart då Israel och Palestina befrias från ockupation, förtryck och apartheid. Må den dag komma snart då båda folkens rätt till självbestämmande, trygghet och värdighet är på allas läppar. Det är min övertygelse att Israel har ingenting annat än gott att vänta från att erkänna att regimen utövar apartheid. All försoning börjar med att man erkänner vad man har gjort mot någon annan. Så kan processen börja som leder till sorg över vad som varit, längtan efter att ställa till rätta och gottgöra, och att verkligen nå varandra för en gemensam framtid.

Anna Karin Hammar,
präst och teol.dr, ordförande i Kairos Palestine Sweden