Den här frustrationen över de politiska partiernas plats i Svenska Kyrkan är obegriplig. Styrningen av kyrkan är en politisk fråga, där politiska partier har en naturlig roll i att lägga fram nomineringsgrupper. För medlemmarna, kyrkopolitiken och demokratins skull.
Kyrkovalet stundar och som vanligt kommer argument om att politiska partier inte hör hemma i kyrkan. Senast ut är Michael Öjermo, kyrkoherde i Täby. På församlingens hemsida har han i ett öppet brev uppmanat väljarna att rösta på POSK, Öppen Kyrka eller Borgerligt alternativ, för att de är de tre partipolitiskt obundna nomineringsgrupperna i Täby församling. Dessutom vill han ha bort Socialdemokraterna, för att många uppges lämna kyrkan för att de upplever den som en ”socialdemokratisk sidoorganisation”.
Huruvida uttalandet är lämpligt eller inte får någon annan diskutera. Men den här frustrationen över de politiska partiernas plats i Svenska Kyrkan är obegriplig. Självklart har partierna en plats i kyrkovalet.
Ibland känns det som att de allra mest engagerade i kyrkan, antingen ideellt eller anställda, är frustrerade över att mer passiva medlemmar vill vara med och bestämma. Som att rösterna inte borde räknas, bara för att de inte går på gudstjänst varje söndag. Ett argument som nyligen väcktes av Mats Rimborg, andra vice ordförande i POSK.
Rimligtvis finns det ingen andra klassens kristna. Inför Gud är vi alla lika brukar det heta. Därför är det också rimligt att vi lyssnar på alla kyrkans medlemmar. Och vad säger medlemmarna? Jo, de verkar vilja ha politiska partier. Annars skulle inte partierna som ställer upp få så många röster.
Partierna gör också valet enklare för oss medlemmar. När vi röstar vill vi ha representanter som speglar våra värderingar. Med partibundna nomineringsgrupper vet vi medlemmar vad vi kan förvänta oss av våra representanter.
Röstar vi på Socialdemokraterna får vi en kyrka som värnar solidaritet och socialt arbete. Röstar vi på Sverigedemokraterna får vi en nationalistisk och konservativ kyrka. Röstar vi på POSK vet vi inte vad vi får, förutom att det inte hänger ihop med någon partiorganisation.
Det är dessutom naturligt för folkrörelsepartier, som C och S, att ställa upp i kyrkovalet. Om vi vill ha en levande demokrati i Sverige, som inte bara handlar om att gå och rösta vart fjärde år, behöver vi partiorganisationer som engagerar sig i en mängd frågor. Lokala partiorganisationer som formulerar sina egna ställningstaganden i frågor som angår deras närområde. Så länge kyrkan är en bred folkkyrka är det en självklar fråga att engagera sig i.
Om nu partierna inte skulle ställa upp med nomineringsgrupper hade kyrkovalet varit ännu otydligare. Färre hade vetat vad de egentligen röstade på. Kyrkan hade slutit sig. Färre medlemmar hade deltagit i den lokala demokratin.
Slutligen, när kyrkoherden i Täby säger att medlemmar lämnar kyrkan för att den upplevs som närstående socialdemokratin är han fel ute. Tvärtom är kyrkans sociala engagemang det som håller kvar många medlemmar i kyrkan. En konservativ kyrka hade nog fått ännu fler att fundera på att lämna Svenska kyrkan.
Och vad är egentligen alternativet till en demokratisk kyrka? Ett domkapitel som ska styra kyrkan utifrån bibeltolkning? Då ser vi fram emot att få höra vilka bibelord som ska vägleda dem. Var ska de hitta verser om avgiftsnivåer för konfirmation, öppen förskola eller resursfördelning till socialt arbete? Om hur mycket vi ska satsa på renovering av kulturminnen?
Nej, styrningen av kyrkan är en politisk fråga, där politiska partier har en naturlig roll i att lägga fram nomineringsgrupper. För medlemmarna, kyrkopolitiken och demokratins skull.
Stina Billinger
Kandidat till kyrkofullmäktige för Socialdemokraterna i Skarpnäcks församling
Gustav Björklund Larsen
Socialdemokrat och medlem i Svenska Kyrkan
LÄGG TILL NY KOMMENTAR