Vill vi vara grenar av samma vinträd måste vi inse att vi är många lemmar i en och samma tro på Jesus Kristus - snarare än en åsiktsgemenskap, styrd från Sveriges riksdag.
Frågan om väjningsrätten har blivit politiskt sprängstoff inför årets kyrkoval. Allt fler nomineringsgrupper och debattörer lyfter fram avskaffandet av rätten att avstå viga samkönade par som en prioriterad fråga inför det som vi som medlemmar i Svenska kyrkan har att ta ställning till.
Den 1:a september publicerade Kyrkans tidning en ledare av Jonas Eek om hur försvinnande liten del av alla vigslar som är samkönade i dag. Man kan fråga sig: är detta egentligen en stor fråga? Uppenbarligen är den det för de partipolitiska nomineringsgrupperna. Socialdemokraterna, Borgerligt alternativ, Centerpartiet, Vänstern i Svenska kyrkan med flera har en tydlig uppfattning om att detta är en principfråga inför kyrkovalet - men till vilket pris?
Som homosexuell, medlem i Svenska kyrkan, blivande präst och kristen medbroder har jag svårt att se hur denna fråga gagnar våra ekumeniska relationer och sammanhållningen i vårt eget samfund. Svenska kyrkan är redan det mest inkluderande och progressiva samfundet i världen - något jag är stolt över. Men vi är också en kyrka som stänger ute människor av avvikande åsikt. Det finns många bibeltexter som talar om enheten i Kristus. Ändå drabbas kyrkan allt mer mer av splittring.
Den mångfald man så gärna vill lyfta fram blir ett luftslott när den inte gäller hela den teologiska bredd vi har i vår kyrka. Att de politiska partierna har en linje att gå efter är inte svårt att förstå. Däremot är kyrkan inte en arena för politiska partier att göra sina partiprogram kända, trodda och älskade.
Vårt uppdrag som kristna är att göra Kristus känd, trodd och älskad. Dessutom skulle jag personligen känna mig tämligen kränkt om jag stod framför en präst som vigde mig och min blivande man om denne stod med korsade fingrar bakom ryggen, eftersom han eller hon är tvungen att viga oss - och ärligt talat är detta ingen stor fråga. De flesta samkönade vigslar sker i dag utanför kyrkans sfär och de vigslar som utförs i Svenska kyrkan sker med en präst som brudgums- eller brudparet vet är av samma teologiska uppfattning om äktenskapet.
Vill vi vara grenar av samma vinträd måste vi inse att vi är många lemmar i en och samma tro på Jesus Kristus - snarare än en åsiktsgemenskap, styrd från Sveriges riksdag. Vill vi ha en levande folkkyrka är det dags att se värdet i att de icke partipolitiska nomineringsgrupperna är kyrkans framtid.
Fredrik Sollner
prästkandidat i Strängnäs stift
LÄGG TILL NY KOMMENTAR