Slarva inte med traditionens bärkraft

Vi kan inte välja mellan folklighet eller kvalitet. Kvalitet har i det här fallet ingenting att göra med elitism för det lilla fåtalet. Den handlar om språklig och musikalisk skönhet kombinerad med det enklas trovärdighet, skild från banalitet och förenkling, skriver författare Åsa Hagberg i sitt inlägg om arbetet med ny kyrkohandbok.

Debatten runt handboken fortsätter i och med musikerorganisationernas avhopp från processen. Är det inte bara avundsjuka för att man själv inte fick skriva? Eller den vanliga konflikten mellan folklighet och kvalitet – och eftersom de flesta kyrkbesökare är vanligt enkelt folk måste väl det förra vara bättre?

Om det vore så enkelt.

En handbok är så mycket mer än sina enskilda texter och musik som kan vara bra både för stunden och sammanhanget. En kyrklig handbok är något av det svåraste som finns att skapa då det finns så många särskilda kriterier att uppfylla. Eller hur? Den ska bidra till att samla och ena vår kyrka runt den tradition som vi med glädje firar både 1000-årsjubileum och snart, ur vår Lutherska synvinkel, 500-årsjubileum kring. Den ska formas i en hållbarhet som bär söndag efter söndag, gudstjänst efter gudstjänst i alla fall 20 år framåt. Helst ännu mer.

Då kan vi inte slarva med traditionens bärkraft bara för att nytt är roligare. Vi måste få med oss barnet när vi slänger ut badvattnet. Det är barnet som håller framtiden.

Vi kan inte välja mellan folklighet eller kvalitet. Kvalitet har i det här fallet ingenting att göra med elitism för det lilla fåtalet. Den handlar om språklig och musikalisk skönhet kombinerad med det enklas trovärdighet, skild från banalitet och förenkling. Det skrivs inte hastigt ner av en ensam diktare, så geni man är. Det skapas fram i en gemensam bearbetning där ingen efteråt riktigt kan säga vem som egentligen är upphovsman. Det är därför kritiken inte handlar om avundsjuka eller riktar sig mot enskilda.

Utan mot processen.

Vi har lockats att göra en grundlig förändring utan att ha den motsvarande grundliga och öppna processen för att förbereda den – som jämförelsevis i Norge. En där man vågar leta utanför de närmaste kretsarna och det starka fokus på nutiden som gör att framtiden springer förbi oss.

Det har visat sig att det är svårt att lappa på i efterhand. För mycket är redan färdigt.

Som vanligt handlar det inte enbart om musiken, även om fokus kommit att hamna där genom sina starka organisationer bakom sig. På motsvarande sätt lappas och lagas texten, men vad händer efter att tillfälliga experter fått säga sitt?

Nej, det är inte avundsjuka, men en form av frustration i vissheten vad som hade gått att göra i en annan process. En oro att det som förenar oss försvagas om mångfalden förlorar sin kärna.

Låt oss tro på vår kyrkas framtid och sträva efter enhet.

Och jag vill gärna säga, nästa gång kyrkan behöver texter, varför inte samverka med AF-stiftelsen? Där finns ett mycket stort underlag för textarbete i kyrkans tjänst.

 

Åsa Hagberg

Författare

AF-stipendiat o deltagare i psalmskolor del 1 & 2.

 

 

 

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
,

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.