Ställ inte det fria ordet mot kravet på hänsyn

Först är det tyst. Inget särskilt händer. Så rullar alltsammans i gång och accelererar tills det mest liknar ett snöskred. I fallet med Ecce Homo blev beslutet att visa bilderna i Uppsala domkyrka den avgörande katalysatorn. Innan dess var intresset svalt. Men sedan blev tonläget desto högre.Samma sak inträffade med Lars Vilks teckning av Muhammed som rondellhund. När Nerikes Allehanda publicerade bilden i augusti tydde inget på att det skulle väcka någon stor uppståndelse.





I det här fallet finns ingen gyllene medelväg. Men det går ändå att handla så klokt som möjligt. Visa rimlig hänsyn. Utan att böja sig för vare sig hot eller påtryckningar.Lars Vilks ville testa konstvärldens dubbelmoral. I vad mån han lyckades kan diskuteras. Men när väl debatten om bilderna tagit fart, så är det rimligt att också vilja visa dem. Det handlar inte om någon ond avsikt eller vilja att kränka.Nerikes Allehanda är en av de tidningar gjorde detta.Kyrkans Tidning valde en annan väg.Poängen är att beslutet om publicering är tidningens. Ingen annans.Därför är det viktigt att slå vakt om Nerikes Allehandas rätt att publicera. Det är innebörden i yttrandefriheten. Med den i ryggen måste vi ibland fatta beslut som är både svåra och kniviga.Men att ta sig ur det dilemmat genom att börja tumma på yttrandefriheten är ur alla aspekter ett sämre och farligare alternativ.Ecce Homo är, trots alla skillnader, ett utmärkt exempel. Svenska kyrkan ville visa bilderna i Uppsala domkyrka. Andra kristna, både innanför och utanför kyrkan, var upprörda och kränkta.


Dag Tuvelius