Alla nomineringsgrupper kan säga fina saker om att satsa på diakonin, på kultur, på barn, på samhällsfrågor eller en klassisk kyrka. Men be dem redogöra för HUR.
I kyrkovalets sista skälvande dagar fylls fortfarande debattsidor i svenska tidningar, ( också i KT ) med pickande mellan nomineringsgrupper. Sida upp och ner om fasan av att antingen välja partipolitiska alternativ eller renodlat kyrkopolitiska.
Under tiden är vi många som har våra lokala kyrkoråd som arbetsgivare och som undrar över Svenska kyrkans framtid på riks- och stiftsnivå. Som vill prata om frågor som faktiskt behöver tas upp mer än symbolfrågan om väjningsrätten som sekulärmedia hakat upp sig på. Som vill ha konkreta besked hur vi kan vara Kyrka och upplever att debatten fastnat på en så uppskruvad nivå att det är svårt att förstå vad man egentligen röstar på.
Jag vill inte diskutera system i detta läge. Jag vill ställa skarpa frågor till nomineringsgrupperna och få skarpa svar om HUR de tänkt vara kyrka. Alla nomineringsgrupper kan säga fina saker om att satsa på diakonin, på kultur, på barn, på samhällsfrågor eller en klassisk kyrka. Men be dem redogöra för HUR. Där skiljs agnarna från vetet, där märks vilka som har koll på vad man som kyrkoråd, stiftsstyrelse och kyrkomöte faktiskt sysslar med. Där syns också vilka som förstår skillnaden mellan leda och styra, planera och genomföra, teologi och allmän ideologi.
Vi har alla våra olika kärnfrågor. Jag väntar ivrigt på svar som rör institutionssjälavårdens struktur, de som kan ge tydliga besked om den frågan får min röst på riksnivå. På lokalnivå rör mina skarpa frågor diakonin och barnverksamheten. Det finns alltför många viktiga frågor i kyrkovalet som i nuläget inte kommer fram i surret. Släpp prestigen grupperna emellan och redogör för era målsättningar istället.
Lisa Mobrand,
kaplan, Västermalms församling
LÄGG TILL NY KOMMENTAR