Stiftsstyrelsen har två alternativ: Driva uppsägningen eller söka försoning

Med anledning av det stora stöd som uttalats för biskop Eva Nordung Byström under de senaste veckorna är det inte förvånande att biskopen i skarpt förhandlingsläge om sin anställning inte låter sig köpas ut av stiftsstyrelsen. Det som snarare är förvånande och beundransvärt är hennes utsträckta hand och uttalanden om försoning.

Det som började med ett stöd från präster, diakoner och antagna kandidater, omfattar nu medlemmar, anställda, förtroendevalda och församlingar. Även biskopsmötet och ärkebiskop Antje Jackelén konstaterar att ”utan biskop, inget stift” och meddelar att stiftsstyrelsen inte ensidigt kan avsluta en biskops anställning utan att ställa sig utanför Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära.

Stiftsstyrelsen är förvisso arbetsgivare och har därmed stora befogenheter. Men den regleras även av kyrkoordningen och Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära, och måste utifrån sitt uppdrag visa lika stor respekt för detta som för arbetsrätten. Att arbetsrättsligt försöka sparka en vald biskop är, förutom att det bryter mot kyrkoordningen och kyrkans lära, dessutom en väg som kräver vissa steg. För att säga upp eller avskeda någon av personliga skäl måste det finnas saklig grund. Grund som är betydligt starkare än ospecificerad brist på förtroende från en styrelse.

Man måste kunna påvisa stora fel i arbetet och meddelat dessa så att felen kan åtgärdas. Vidare måste man kunna påvisa att de allvarliga bristerna trots meddelande inte upphört. Men med fakta i hand kan man enkelt konstatera att stiftsstyrelsen inte har kunnat påvisa varken allvarliga brister i arbetet, eller att dessa ska ha meddelats arbetstagaren.

Vidare ligger ansvaret att utöva tillsyn på en biskop inte ens på stiftsstyrelsen utan på biskopskollegiet och ansvarsnämnden för biskopar. Ett biskopsmöte som
redan sagt ”utan biskop, inget stift”.

Skyddsombudens skriftliga anmälningar ger dessutom starka indikationer på att konflikten inte grundar sig i biskopens arbete eller beteende, utan i stiftsstyrelsens upprepade försök att manövrera bort biskopen från sin kyrkoordningsreglerade uppgift att leda och utöva tillsyn.

Nu har stiftsstyrelsen egentligen bara två vägar framåt som vi kan se. Den ena är att fortsätta driva uppsägning ensidigt, i strid med kyrkans tro, bekännelse och lära, och utan att kunna påvisa saklig grund. Det kommer kosta enormt i tid, förtroendeförlust, medarbetares engagemang och ork, pengar, ja det kommer att kosta oöverskådligt mycket för kyrkan.

Den andra vägen är att våga göra det som är annorlunda och svårt, men nödvändigt för att återvinna förtroende. Nämligen det som utmärker oss alla som kyrka och är grunden för vår gemensamma tro: försoning. Det är vår kyrkas yttersta bekännelse att vi tror på försoning genom Jesus Kristus.

Nu har stiftsstyrelsen en möjlighet att ta sitt ledarskap på allvar och ta den utsträckta handen som räckes dem. Den har chansen att bli ett tecken på en kyrka som kämpar med det svåra och genom Guds omsorg och hårt arbete gör trasigt till helt. En kyrka som inte bara predikar försoning utan lever i försoning.

Organisatörer för namninsamlingen ”Vigningstjänsten i Härnösands stift som stödjer Biskop Eva Nordung Byström”:
Komminister Ulf Söderlind, Arnäs, Gideå och Trehörningsjö pastorat
Präst Kerstin Strömberg, Jämtland
Kyrkoherde Andreas Sundström, Sköns församling
Diakon Tova Hellström, Själevad, Mo och Björna pastorat