Högskolepoängen är inte bara ett bland andra behörighetskrav

Karin Rubenson Biträdande universitetslektor i religionsvetenskap, Göteborgs universitet och präst

Ibland verkar det som om det vettigaste studenter kan göra för att få ihop logistiken är att läsa vissa universitetskurser på distans, skriver Karin Rubenson. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Det finns många möjliga förklaringar till att stiften blivit en tredje utbildningsgivare, flera av dem rimliga. Men Svenska kyrkan är för liten för att bedriva tretton olika pastoralteologiska utbildningar i miniformat, en i varje stift.

År 1981 fattade det dåvarande biskopsmötet ett beslut om en ordning för antagning av blivande präster. Ordningen har få likheter med dagens antagningskonferenser, men syftade till att reglera de blivande prästernas kontakt med sina framtida vigningsstift. Biskoparna ville lära känna sina blivande präster och se till att de en dag skulle återvända hem från studentlivet i Lund och Uppsala.

Detta är en del av bakgrunden till den labyrint som idag är Svenska kyrkans prästutbildning. En annan är frågan om relationen mellan praktiska och teoretiska kunskaper.

Formen med en universitetsutbildning och en avslutande praktisk utbildningsdel har med små variationer funnits sedan början av 1900-talet. Under nästan lika lång tid har den kritiserats för att inte i tillräcklig utsträckning hjälpa studenterna att integrera teori och praktik. Det har genom åren gjorts många försök att kombinera universitetsstudierna med mer praktiskt inriktade kurser. Inte sällan har de olika försöken sedan lagts ovanpå varandra i ett allt vingligare torn av klossar, som dessutom skiljer sig åt mellan olika stift.

Det är en folkhögskolekurs här, en praktikperiod där. Det är MSS-dagar, mentorssamtal och persongenomgångar. Det är psalmkurser, gudstjänstkurser och samtalsgrupper. Stiften har i allt större utsträckning blivit en tredje utbildningsgivare i sin egen rätt, vid sidan av universiteten och Svenska kyrkans utbildningsinstitut.

Jag kan se många möjliga förklaringar till detta, flera av dem rimliga. Men det finns också skäl att problematisera utvecklingen.

Svenska kyrkan är för liten för att bedriva tretton olika pastoralteologiska utbildningar i miniformat, en i varje stift. Det är inte försvarbart vare sig kostnads- eller kvalitetsmässigt och i dagens läge svårt att motivera. För fyrtio år sedan var det kanske ett problem att prästkandidaterna levde studentliv i universitetsstäderna istället för att lära känna sina stift.

Idag, när hela utbildningen går att läsa på distans utan att ens lämna sin hemförsamling, är problemet snarare det motsatta. Prästkandidaterna är redan ”hemma”. Uppdraget för oss som arbetar med utbildningen är att visa dem att kyrkan är större än så.

Den grupp studenter som fortfarande läser universitetskurser på heltid på plats på universitet slits mellan Svenska kyrkans och universitets närvarokrav. När fler och fler saker ska ske samtidigt som universitetsutbildningen förväntas studenterna alltför ofta vara på två ställen samtidigt. Ibland verkar det som om det vettigaste de kan göra för att få ihop logistiken är att läsa vissa universitetskurser på distans. Då framstår det inte som trovärdigt att Svenska kyrkan samtidigt uppmuntrar dem att följa ett utbildningsprogram på campus.

Mitt i debatten om antal högskolepoäng, uppsatser eller språkkrav skulle jag också vilja ha en konstruktiv diskussion om hur stiftens utbildningsdelar radikalt skulle kunna minskas ner. Två utbildningsgivare, universiteten och utbildningsinstitutet, är redan mer än tillräckligt.

Om Svenska kyrkan menar allvar med att universitetsutbildningen är viktig bör också studenterna ges möjlighet att fokusera på den. Risken med den nuvarande utvecklingen är annars att högskolepoängen bara ses som ett behörighetskrav till prästutbildningen inte som själva utbildningen. Det, om något, kommer att vara förödande för möjligheterna att integrera teori och praktik.

Karin Rubenson, biträdande universitetslektor i religionsvetenskap, Göteborgs universitet och präst

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Prenumerera på Nyhetsbrev

1 Kommentar

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.

En intressant infallsvinkel på problemet. Ett förslag är att hela stiftets kursverksamhet sker på sommartid och gärna före och under den första så kallade gruppraktiken. Men framför allt kanske man borde drar ned på antalet kurser från stiftens sida och istället utöka kravet på praktik.
8

Lediga jobb

LEDIGA JOBB

Strängnäs stift
Stockholms stift
Linköpings stift
Stockholms stift
Göteborgs stift
Linköpings stift
Härnösands stift
Strängnäs stift