Svenska kyrkan måste kunna bättre

Den 1 januari i år nåddes en milstolpe när det kommer till barns rättigheter i Sverige i och med att barnkonventionen blev svensk lag. Barn, särskilt yngre barn, är en grupp som ofta nedvärderas i demokratiska processer. De ses som mindre viktiga att ta hänsyn till vid omstrukturering av verksamheter och är ofta de som först blir åsidosatta vid ekonomiska prioriteringar.

Det gläder mig att flera av Svenska kyrkans biskopar har uppmärksammat att barnkonventionen nu är svensk lag. Ärkebiskop Antje Jackelén är en av dem som i Svenska Dagbladet på ett utmärkt sätt lyfter den del i barnkonventionen som handlar om att säkerställa barns rätt till andlig utveckling.

Ärkebiskopen avslutar med flera frågor, däribland en som undrar hur trossamfunden själva kan ha en pedagogik som alltid motsvarar barnens behov och ger stöd åt deras integritet.

Svenska kyrkan har på flera sätt utmärkt barnens plats i kyrkan. I kyrkoordningens inledning står det att ”i kristen tro intar barnen en särställning och de behöver därför särskilt uppmärksammas i Svenska kyrkans verksamhet.” Sedan sju år tillbaka har Svenska kyrkan också en ordning för barnkonsekvensanalys och i alla beslut oavsett storlek ska en analys göras för att se hur beslutet påverkar barn.

Svenska kyrkan ska vara stolt över att den har en ordning för att ta barns röst i beaktande vid beslut. Däremot finns det fortfarande mycket att önska när det kommer till implementeringen av barnkonsekvensanalyser.

Jesus är tydlig när han säger ”låt barnen komma till mig och hindra dem inte” och likaså är barnkonventionen tydlig i barns rätt att komma till tals. I artikel 12 står det att ”barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet. Hänsyn ska också tas till barnets åsikter”. Del två av artikel 12 är mycket viktig, det handlar inte bara om att lyssna på barnen utan också om ta hänsyn till deras åsikter.

I praktiken måste detta innebära att barn är delaktiga vid beslut och att beslut därmed kan formas utefter barns åsikter. Genom detta sker ett bemyndigande av barnen och Jesus ord blir också till handling.

Tyvärr är det inte den bild som växer fram när jag söker på Svenska kyrkans internweb på barnkonsekvensanalys. Alldeles för många checklistor för barnkonsekvensanalys kommer upp som sökresultat från församlingar i hela landet. Det finns ofta en fråga som undrar om barn har kommit till tals, men ofta finns också en nej-ruta att kryssa i under samma fråga. Därmed platt fall.

Svenska kyrkan måste kunna bättre. Jesus och biskoparna är på barnens sida, likaså kyrkoordningen. Hur kommer det sig att församlingarna dröjer? Det finns så klart många bra exempel, där församlingar genomfört barnhearings och skrivit utmärkta rapporter om barns delaktighet i gudstjänsten för att nämna några exempel.

Svenska kyrkans unga har också, tillsammans med Sensus, tagit fram ett utbildningsmaterial som ger barngrupper i församlingar kunskap om och utbildning i deras rättigheter och hur de kan komma till tals i barnkonsekvensanalyser.

I tider när mångas tankar fylls med sparkrav, sjunkande medlemssiffror och oro över organisationens framtid får vi inte glömma att Svenska kyrkan också är en kyrkorörelse. En rörelse av gamla och unga, ganska många unga faktiskt, som firar gudstjänst, träffas i barn- och ungdomsgrupper och på samtalskvällar, babykafé och körövningar.

I rörelsen finns många ideella som ger av sin tid för ett bättre samhälle och en bättre värld. För att denna rörelse ska ha en framtid måste barnens röst komma fram här och nu, inför varje beslut. Detta är min bön!

Jakob Schwarz
ordförande Svenska kyrkans unga