Svenska kyrkan står inför ett inre hot

Är vigningstjänsten bara en ”marionettdocka” utan en egen röst eller rörelseförmåga, där det är någon annan som styr trådarna? Är vigningstjänsten, med biskopen i spetsen, endast en galjonsfigur?

Biskopens arbete är inget jobb som man söker via någon platsannons utan är en unik position som man nomineras, väljs och vigs till. Det är bara biskopen som har den processen inom kyrkan.

I det stiftsfullmäktige som nyligen hölls i Härnösands stift ställdes en fråga till förste vice ordförande i stiftsstyrelsen som handlade om biskopens unika situation, vad som är unikt med biskopen och på vilket sätt man likställer biskopen med övriga anställningar? Kenneth Norberg som är förste vice ordförande svarar, och jag citerar; ”Ordförande, jag vet inte, jag har ingen lust att svara på det. Frågan kom plötsligt och jag tycker inte att det ska ventileras på fullmäktige just nu. Det jag vill säga istället, ta era nomineringsgrupper och prata med dem. Det är en bättre väg att gå än att sitta här och prata om det på fullmäktige. Jag vill tänka lite till [....].” Han kommer alltså undan med detta svar.

Förlåt. Men nu måste jag ta bladet från munnen för jag baxnar inför denna sandlådenivå. Vad då ”jag har inte lust”? Vad har lust med detta och göra? Har man satt igång en process att säga upp en biskop på det sätt som man har gjort får man stå sitt kast.

Förstår stiftsstyrelsen vidden av det man har gjort? Förstår Kenneth med flera konsekvenserna, hur detta påverkar och skadar kyrkan?

För det gör det. Det är min och allas framtid i en episkopal kyrka, Svenska kyrkan, som står på spel. Då förväntar jag mig också att man lägger korten på bordet, står för vad man gör och är transparent och ärlig. Vad är det man vill? Ha en kyrka utan en vigningstjänst? Då är det en sekulär politisk arena eller så bedrivs kommunal eller privat förskola, kurators stöd eller verksamhet för daglediga eller annat, och inte verksamheter i kyrklig regi.

Vi ska bedriva Gudstjänst, Undervisning, Diakoni och Mission. Alla behövs, politiker, vigningstjänst som övriga. Annars är vi inte en kyrka. Vi kan definitivt inte vara en episkopal kyrka utan ett biskop. Eller ha en som bara är en galjonsfigur, en marionettdocka i händerna på stiftsstyrelser eller andra. Att Svenska kyrkan ska vara ett evangelisk-luthersk trossamfund står fastställt i Svensk lagstiftning. Vi är ett trossamfund, organiserad på det sätt som vi är. Inte en renodlad politisk arena, privat eller kommunal verksamhet.

Hela den här situationen är så långt ifrån Jesus undervisning och budskap som det bara går att komma. Trodde man ärligt att det skulle bli lite protester här och var och sen kunna avpolletera biskopen lite enkelt? Och då har jag inte ens nämnt arbetsmiljön på kansliet. Vi får inte glömma bort den. Det här maktspelet inom Svenska kyrkan vill jag inte vara med om fler gånger. Det hör inte hemma i någon kyrka, eller trossamfund, överhuvudtaget. Det stora hotet mot vår kristna gemenskap kommer inte utifrån. Det kommer inifrån. Från aggressiva cancerceller som angriper den egna kroppen.

Jag är mer och mer osäker på hur min roll som präst i Svenska kyrkan och Härnösands stift kommer att bli om stiftsstyrelsen ”lyckas” avsätta biskop Eva Nordung Byström. Jag vill inte vara en marionettdocka i händerna på människor inom kyrkan som bedriver rävspel och söker makt och vinning för egen del, där man blir tystad, utköpt eller utmanövererad när man blir obekväm eller ett hot mot människor som inte får som dom vill. Det betackar jag mig för. Inte ens Jesus drog sig för att knyta en piska för att driva ut månglarna ur templet. Varför ska vi tysta acceptera det som händer nu i vår kyrka?

Katrin Söderlind,
prästkandidat för Härnösands stift och kyrkvärd i Arnäs församling