Svenska kyrkan upprätthåller rasism - därför lämnar jag den

När jag tillfrågades om att ställa upp som kandidat till kyrkofullmäktige våren 2021 blev jag glad. Jag såg det som en möjlighet att påverka, i tider när rasismen ökar och medmänskligheten är på nedgång i vårt samhälle.

Det gick bra för mitt parti i valet, och jag fick trots min plats långt ner på listan en plats som ersättare för Vänstern i Svenska kyrkan i Vantörs församling.

Under de år som vi varit aktiva har vi träffats med jämna mellanrum och diskuterat sådant som vi tycker är viktigt att föra fram. Jag, som jobbar aktivt med antirasistiska frågor, förde ämnet rasism på agendan vid varje möte. Mina synpunkter välkomnades och jag ägnade mycket tid på kvällar och helger åt att gå på möten, skriva underlag, sammanfattande dokument, och förslag på meningar som kunde föras in i nästa upplaga av församlingsinstruktionen, det dokument som utgör grunden för församlingens arbete.

Jag tog upp många förslag på hur Svenska kyrkan kan förbättra sitt antirasistiska arbete - bland annat att aktivt jobba med att förbättra representationen i sina etniskt homogena styrelser och ledningsgrupper, kritiskt granska sin egen rasistiska historia och nutid, och arbeta för en mer jämlik rekrytering.

När jag i oktober 2023 fick det färdiga förslaget av församlingsinstruktionen fanns inte ett ord av det arbete som vi ägnat så mycket tid åt de senaste åren. Hela avsnittet om “mångfald” handlade om HBTQI. I egenskap av en person som själv tillhör den gruppen tycker jag naturligtvis att arbetet är viktigt, men jag finner det djupt bekymmersamt att det används som ett verktyg för att tränga undan en annan viktig diskrimineringsgrund.

Eftersom jag ville protestera mot förslaget på församlingsinstruktion ifrågasatte jag formuleringen på vårt förmöte, och fick till svar att “man inte kunde föra in ett till perspektiv” i församlingsinstruktionen, då den inte är någon plats för sakfrågor.

I Vantör har 46 procent av invånarna utländsk bakgrund (något som inte återspeglas i varken kyrkofullmäktige eller kyrkorådet). Rasismen ökar i hela vårt land. En angiverilag stundar, exploateringen av Sápmi trappas upp, och man har börjat bygga interneringsläger för asylsökande. Ändå reduceras rasism till en “sakfråga”.

Utöver mina egna erfarenheter finns många exempel på rasism i Svenska kyrkan. Bland annat den anmärkningsvärt bristande representationen bland såväl förtroendevalda som anställda, kyrkans utövande av kolonialism och exploatering och dess ovilja att befatta sig med sin del i det, det maktojämlika och problematiska missionsarbetet, för att inte tala om all rasistisk och antisemitisk kyrkokonst och monument som alltjämt återfinns i våra kyrkor - till exempel den så kallade “j*desuggan” i Uppsala domkyrka, och minnestavlan över nazisten Sven Hedin i Adolf Fredriks kyrka.

Jag är djupt besviken på Svenska kyrkan och deras ovilja att arbeta aktivt mot rasism. Jag vill inte längre lägga min tid, energi eller pengar på en maktinstans som upprätthåller rasistiska strukturer. Därför kommer jag nu att avgå från min post som ersättare i Visk Vantör och begära utträde ur Svenska kyrkan.

Natte Hillerberg, f.d. ersättare i kyrkofullmäktige, Visk Vantör