Sverigedemokraternas politik vilar inte på kristen grund

Sverigedemokraterna säger sig värna “svensk kristen tradition”. Men det är en retorik som gör kristendomen till en kuliss för nationalism. Evangeliet handlar inte om gränser och misstänksamhet. Evangeliet handlar om att välkomna främlingen som vår syster och bror, och om en kyrka vars hjärta alltid slår i diakonins tjänst.

Sverigedemokraterna vill gärna låta förstå att deras politik vilar på en kristen tradition. Men kristen tro är inte byggd på hårdare straff, stängda gränser och rädsla för främlingen. Kristen tro är byggd på nåd, försoning och solidaritet.

Bibeln är glasklar:

“Du skall inte förtrycka främlingen, ty ni har själva varit främlingar i Egypten” (2 Mos 22:21).

“Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort för mig” (Matt 25:40).

“Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus” (Gal 3:28).

Detta är evangeliets kärna. Att göra något annat av det är att missbruka tron.

När Jimmie Åkesson höll sitt jultal 2023 slog han fast:

“För på ett eller annat sätt har den som är svensk också ett kristet arv. Tusen år av kristen tradition i vårt land har gjort Sverige, vår kultur, våra traditioner till vad det är idag.”

Redan 2013 hävdade han i sitt sommartal i Sölvesborg att Svenska kyrkan håller på att bli “mindre svensk och mindre kristen”.

Och i SD:s principprogram heter det:

“Den svenska kulturen är sprungen ur den västerländska kulturen och har formats av kristendomen, humanismen och upplysningens idéer.”

Kristendomen reduceras här till en kulturell identitetsmarkör. Den används inte som en levd tro, utan som ett redskap i nationalistisk retorik – ofta i kontrast mot islam.

Biskop Fredrik Modéus skrev 2022 i Expressen att SD:s politik inte följer en kristen idétradition, eftersom den drabbar de svaga. Han hade rätt då och har rätt än i dag.

Tidöavtalet, där SD:s inflytande varit avgörande, innebär hårdare straff, fler utvisningar och minskad invandring. Man kan inte förena en sådan politik med kristen tro. Det är en självmotsägelse.

Inför kyrkovalet måste vi påminna varandra om kyrkans uppdrag. Kyrkan är inte en arena för partipolitik. Kyrkan lever inte av partiprogram. Kyrkan lever av brödet som bryts, av bönen som bär och av gemenskapen där alla har en plats.

Och framför allt: kyrkan lever av diakonin. Diakonin är inte ett sidospår, den är kyrkans hjärtslag. När vi öppnar dörren för den hemlöse, när vi sitter ner med den ensamme, när vi försvarar den utsatta – då förkroppsligar vi evangeliet.

Att välkomna främlingen är inte valfritt. Det är kyrkans själva identitet. Att se systern och brodern i den som är främling är att se Kristus själv.

Sverigedemokraterna är inte ett parti på kristen grund. De kan tala om kultur och arv. Men evangeliets grund är något annat: omsorgen om främlingen, kärleken till syskonet och diakonin som bär genom tid och rum.

Kyrkovalet 2025 är en möjlighet att välja evangeliets väg. Inte hårdhetens och exkluderingens väg, utan den väg där Kristus går före: till den minsta, till främlingen, till vår syster och bror.

Mattias Strand Rohanskjöld,
kandidat för Kyrkans väl i kyrkovalet 2025 i Björnekulla-Västra Broby församling