Vi är illa ute om vi inte förstår ­vikten av kommunikation

Kyrkan är i många stycken en trög organisation och behöver förändras. Det räcker till exempel inte att vara prästvigd. För framgång måste man också kunna kommunicera.

Att antalet kommunikatörer i Svenska kyrkan har ökat är glädjande. Som kyrkorådets ordförande för några år sedan försökte jag framhålla vikten av kommunikation, men blev aktivt motarbetad. Det finns nämligen de som tror att kyrkan är ett självspelande piano. Nu har, tack vare nuvarande kyrkoherde, kommunikationen blivit ett viktigt verktyg.

Men artikeln om kommunikatörer i Kyrkans Tidning tidigare i år (nr 14) är på många sätt skrämmande.

Självklart har kommunikationen en självskriven roll också i kyrkan. Sedan behöver kommunikationen inte alla gånger vara broschyrer eller affischer.

I Viken har vi en sommarfest. Under min tid som kyrkorådets ordförande arrangerade vi gudstjänster i anslutning till festen på Vikens strand. Utgångspunkten var att om människor inte kommer till kyrkan så får kyrkan komma till människorna. Vi deltog också på festen och berättade vad kyrkan gjorde när det inte var gudstjänst, begravning, bröllop och dop. En gång delade vi också ut livets vatten. Ett år skrev den lokala tidningen om Vikenfesten och då enbart om det positiva deltagandet av kyrkan.

Läsningen i Kyrkans Tidning gör mig lite orolig att det i Svenska kyrkan fortfarande finns en uppfattning om att ”reklam” inte behövs.

Så ska man vara lite kritisk skulle man kunna säga att hela kyrkans framtid hänger på förmågan att kommunicera. Om inte kyrkan förstår det, är kyrkan illa ute.

Kjell Cronert