Vi respekteras inte och känner besvikelse

I Kyrkans Tidning nummer 41/19 kan vi läsa att "Utskott i kyrkomötet vill stärka Skut:s budget". Oj, så glada många blev när de läste det!

Men rubriken var missvisande. Vad utskottet har ställt sig bakom är enbart en ersättning för utgifter som följer på den juridiska genomlysningen som pågår, och som ska täcka de eventuella omställningar som kan följa.

Förra året klubbade kyrkomötet 30 miljoner, inte till Internationellas fantastiska verksamhet, utan till nytt namn och ny logga. 

Utskottet tycker dock inte att budgeten ska stärkas. Utskottet tycker inte att utlandsverksamheten ska få de elva miljoner över två år som behövs för att hålla verksamheten på den nivå den är i dag.

Utskottet tycker alltså att utlandsförsamlingarna återigen ska göra besparingar. Besparingar som direkt drabbar verksamheten.

Eftersom utlandskyrkan var den enda del av Svenska kyrkan som uppfyllde besparingskraven som ålades samtliga församlingar för cirka tio år sedan, har vi inget annat val än att dra in tjänster eller lägga ner församlingar.

På samma sida i KT kan vi läsa att kyrkostyrelsen vill att kyrkomötet i november klubbar igenom 75 miljoner till ett hållbarhetsprojekt av något slag. Projektet är ännu inte klart, men det finns en ”färdriktning” som nu stiftsstyrelser ska fundera på.

Vi vet alltså ännu inte vart vi är på väg, men kyrkostyrelsen är villiga att lägga 75 miljoner där. Kyrkostyrelsen storsatsar även på digitalisering (KT 42/19). 95 miljoner ska det kosta.

Man tänker effektivisera för de anställda. För 95 miljoner! Och förra året klubbade kyrkomötet 30 miljoner, inte till Internationellas fantastiska verksamhet, utan till nytt namn och ny logga. Så pengar verkar inte vara ett problem.

Uppenbarligen finns det miljoner att lägga på olika projekt, så man undrar hur det kan komma sig att en del av Svenska kyrkan inte kan få några i jämförelse futtiga miljoner för att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission, församlingens grundläggande uppgift enligt kyrkoordningen.

Något de gör på ett kostnadseffektivt sätt och inte enbart för sina egna församlingsmedlemmar utan för svenskar som befinner sig utomlands på längre eller kortare tid. Värt att notera är att finansieringen av utsänd personal redan minskat med drygt 30 procent de senaste tio åren.

I Ekonomiutskottets betänkande 2019:1 läser vi att ”Utskottet konstaterar att de förändringar av förutsättningarna för Svenska kyrkans totala finansiering på längre sikt som nu ger sig till känna kommer att få konsekvenser även för utlandsverksamheten.” Även?! ”Bara” skulle passa bättre här.

Och visst är det märkligt att utskottet väljer att ge resurser till församlingarnas omställning, när samma församlingar kanske kommer att läggas ner om några år på grund av av nedskärningar i budgeten! Hur tänkte man där?

Återigen känner vi i utlandsverksamheten att vårt arbete och våra församlingar inte är särskilt mycket värda. Att vi inte respekteras. Besvikelse och sorg.

Så nu hoppas vi att kyrkomötet i november visar utlandsverksamheten den respekt den förtjänar när nu både utskott och kyrkostyrelse valt att inte göra det.

Anette Nordgren