Vilken sida av historien vill vi vara på?

Martin Lindblad Komminister i Örgryte församling

Hög tid att fundera på vilken sida vi står på i frågan om hbtqi-personers möjligheter att vara fullvärdiga medborgare i vårt samhälle.

Rysslands invasion av Ukraina har ritat om verklighetens karta, skapat ett sämre säkerhetsläge och dragit upp nya skiljelinjer i världen. Den har också satt fingret på en fråga som envist hålls aktuell genom konservativas försorg, frågan om homosexuellas rättigheter.

Det är hög tid att fundera på vilken sida vi står på i frågan om hbtqi-personers möjligheter att vara fullvärdiga medborgare i vårt samhälle. Vill vi vara en del av en frihetlig samhällsordning där medborgarna har rättigheter eller vill vi gå vägen mot repression och förföljelser? Vilken sida av historien vill vi vara på i denna fråga?

Uppställningen på sidan där man gör motstånd imponerar inte alls. I vintras kom Vladimir Putin i sin krigsretorik mot väst in på frågan om den dekadenta livsstil som härjar, där han bland annat sa att ”präster tvingas välsigna samkönade äktenskap”. Det kan väl inte kännas helt bekvämt att vara på samma planhalva som denne förtryckare och förbrytare, i gott sällskap av mullorna i Iran och ett antal andra. Det senaste och exemplet är Uganda och de omfattande och förskräckliga anti-gay lagar som antogs nyss.

I en värld där människor går under av krigshandlingar, översvämningar och jordbävningar är det inte förnekandet av rätten att leva tillsammans med en människa av samma kön som vi bör lägga fokus på, för världens elände är faktiskt inte ”bögarnas fel”.

Ibland uttrycks irritation över att kyrkan lägger tid och energi på hbtqi-frågor och att vi i stället borde fokusera på kyrkans huvuduppdrag. Detta resonemang hör man inte sällan från ett mer konservativt håll vilket är lite märkligt eftersom det bland annat är det konservativa motståndet mot till exempel homosexuellas rättigheter som gör att vi måste fortsätta ägna oss åt frågan. Om vi leker med tanken att alla skulle bejaka rätten att leva med och ingå äktenskap med den man önskar så kunde vi ägna oss åt annat. I stället står vi här och stångas mot varandras uppfattningar och vi som argumenterar för hbtqi-personers rättigheter inser att kampen inte är slut när vi ser hur motståndet på vissa håll ökar i vårt land och hur katastrofal utvecklingen är i många länder runtom i världen där homosexuella förföljs och dödas. Att förneka rättigheter för en grupp är ingen oskyldig hållning, en åsikt bland andra, eftersom den direkt drabbar en medmänniska. Det är också en hållning som i sin förlängning leder till förtryck. Plötsligt dyker moralpolisen upp som ska se till att vi lever anständigt.

I Svenska kyrkans sammanhang diskuteras mest huruvida präster ska tvingas viga men biskopar och kyrkomöte håller emot. I detta är jag överens med dem men hoppas att alla präster framöver ska viga samkönade. Själva sakfrågan borde rimligtvis fortsätta diskuteras och så här resonerar undertecknad:

Vigselns två huvuddelar är dels den juridiska akten där två människor ingår ett muntligt avtal, dels gudstjänsten med bibelläsning, förkunnelse, bön och välsignelse. För den som har tagit emot den juridiska rätten att viga borde det falla sig naturligt att inte hitta på en egen ordning där man väljer att exkludera denna handling till att enbart gälla två personer av olika kön. Rätten att viga går att avstå om man finner ordningen felaktig. Det är faktiskt skillnad på att ha en åsikt och att förvägra någon hans eller hennes rättigheter.

I den andra delen, gudstjänsten, så vänder vi oss till Gud i glädje över att två människor har funnit varandra och vår bön är att kärleken de har till varandra ska bestå och växa till. Hur skulle det någonsin kunna vara fel att leva i en ömsesidig relation som är präglad av kärlek?

Jo, säger då den som gör en konservativ tolkning av skriften, det går bra att ha en homosexuell läggning men att ta konsekvensen av den och leva tillsammans med en annan är fel. Hur lätt och bekvämt är det inte för en heterosexuell person att ha denna åsikt? Den drabbar ju på inget sätt en själv och flisan i broderns öga tar dessutom bort fokus ifrån bjälken i det egna. (Matt 7:3) Skulle vi inte kunna vara överens om att lämna frågan om vad som händer i sängkammaren till de direkt inblandade och att vi, var och en, får ta ansvar för vad som sker där? Varför skulle någon annan rimligen ha med det att göra så länge det inte handlar om våld och övergrepp? Varför ska vigselprästens samvete vara avgörande? Släpp ambitionen att ta ansvar för någon annans sexualitet och tänk i stället, att det får var och en svara för inför Gud. Med den hållningen går det också att välsigna två personer av samma kön i vigselgudstjänsten. De vill leva tillsammans och de står inför Gud i tacksamhet och glädje, med den helt rimliga förväntan att inte behöva känna skam utan att deras kärlek fårfinnas i vår kyrka och i samhället på lika villkor.

Martin Lindblad
Komminister i Örgryte församling

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Taggar:

Hbtq Vigsel

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
Olika perspektiv
Håller helt med om detta "När de som har en annan uppfattning än en själv förknippas med Putin och invasionskrig av Ukraina. Klart retoriska poänger." Men något som är reellt och allvarligt är ju förföljelse av homosexuella. I historien och idag. Så man kan verkligen förstå att det ligger en reell rädsla här. Det finns ett latent hot mot homosexuella, även i Sverige. Hot mot liv och person. Och det behöver man ta på allvar. Utan att blanda in kriget ligger det väl någonting i att både tvåkönade och enkönade par borde få samma välsignelse av oss människor och av Gud? Varför ska vi göra skillnad på människor? Skulle Jesus verkligen ha sagt att ett enkönat par som vill leva i tvåsamhet, kärlek och trohet skulle fördömas eller uteslutas från en kristen vigsel?
Olika perspektiv
Det var detta jag höll med om: "När de som har en annan uppfattning än en själv förknippas med Putin och invasionskrig av Ukraina. Klart retoriska poänger. Men knappast en hederlig argumentationsteknik." Håller helt med om det. Samtidigt ligger det ju något i att det finns ett reellt hot mot homosexuellas liv och person, på olika platser i världen. Och även ett latent hot, här i Sverige. Så det går ändå att förstå vad skribenten menade.
Olika perspektiv
Såg sedan att skribenten ju skriver en hel del om människors rättigheter, även om han inte använder FN:s begrepp "mänskliga rättigheter". Men hursomhelst: Nej, det är väl inte en mänsklig rättighet att gifta sig just i Svenska kyrkan. Men präster i Svenska kyrkan har ju vigselrätt, och det är en mänsklig rättighet enligt FN:s "Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna" artikel 16, för både män och kvinnor att ingå äktenskap. (Det står ingenting om tvåkönade eller enkönade äktenskap i artikeln. Den är allmänt hållen, och behöver tolkas i takt med den tid vi lever i.) I och med att en präst har vigselrätt och i och med att Svenska kyrkan tydligt har sagt att både homosexuella och heterosexuella har rätt att gifta sig i kyrkan så är det ju en rättighet som både enkönade och tvåkönade par faktiskt har. Den som vill leva polygamt är mycket riktigt exkluderad när det gäller äktenskapet i Sverige. Vår lagstiftning tillåter endast giftermål mellan två vuxna personer. Men det är en annan historia, och skymmer sikten för den fråga som skribenten försöker ta upp.
Anders Lundberg
Martin Lindblad glömde att lägga till bokstäverna -ap+ efter hbtqi. Han glömde också att hänvisa till feminismen, alla människors lika värde och FN-stadgan. Han glömde även att hänvisa till Ungern, Polen och Uganda. Men han kom ihåg i alla fall att hänvisa till Putin, så det var bra.
BGOL
Kärlek är ibland att varna och förmana. Livet är krokigt, men Guds Ord är rakt och tydligt. Svenska kyrkan är på väg att vissna och dö. Martin Lindblad bör hålla sig a jour med de kyrkor som fortfarande försöker följa Jesus som visat oss Vägen och Sanningen.
Olika perspektiv
Svenska kyrkan är inte på väg att vissna och dö. Bara att utvecklas och förändras. Liksom alla andra samfund oundvikligen förändras i och med att livet levs och dagarna och åren blir nya. Ganska mycket i Bibeln är motsägelsefullt och mångbottnat. Rakt och tydligt ibland, och svårdefinierat på andra ställen. Bibeln är ju dessutom skriven av människor, under flera hundra år. Den äldsta skriften är väl från 900-talet f.Kr. och den yngsta från 100-talet e.Kr. Det är ju inte Gud själv som har skrivit Bibeln. Det är människor, som berättar om sina egna Gudserfarenheter. Det är människor som levde, som återger det de hört Gud säga.
Gary Aelius
Det enda rimliga sättet att tolka bibeltexter är att specifika regler trumfar generella (benämnt lex specialis inom juridiken). Alternativet är att kassera specifika regler man ogillar och ständigt hänvisa till generella (vilket tycks vara på modet). Så generella regler gäller när specifika saknas. Då blir NT relevant i sin helhet. Istället för att kassera regler man ogillar är det ärligare att ta avstånd från Kristendomen. En annan sak om reglerna om homosexualitet vore motsägelsefulla, men så är ju inte fallet, tvärtom - konsekventa och tydliga. Att man i varje fråga måste ha motsatt uppfattning än Putin är förstås absurt.
Vetekornets lag
Om det nu är så att Svenska kyrkan är på väg att vissna och dö, var ska då alla som vill vara i Svenska kyrkan ta vägen? Eller är det ingen som vill vara med i Svenska kyrkan längre? Vad menas med att vissna och dö? Ur vilka perspektiv/på vilket sätt kommer Svenska kyrkan att dö? Vad/vem är Svenska kyrkan? Enligt vetekornets lag är det ju alltid så att vi går genom död till liv. Vad är det som kommer att vissna och dö? Vilka korn är det som kommer att gro och blomma? Vilka frön vill vi ge jordmån och vattna? Alla kan vi vattna de olika kyrkor vi vill ha.
Olika perspektiv
Jag tror också att så som många uppfattar Kristendomen var det väl så att Jesus visade på att lagen inte var det viktigaste, utan kärleken? Han bröt ju mot flera bud i lagen, och visade på att det kristna budskapet handlar om att se människan och visa varandra acceptans och kärlek. På så sätt håller många kristna inte med om att det vore ärligare att ta avstånd från kristendomen än att ta avstånd från vissa specifika regler som finns i Bibeln. Tvärt om. Men båda synsätten är ju fullt rimliga. Det är bara två olika sätt att förhålla sig till Bibeln.
BGOL
Det finns många tecken på en vissnande och döende kyrka. Den årliga statistiken talar sitt tydliga språk: medlemmarna dör eller utträder och allt färre nya tillkommer, konfirmeras eller går i kyrkan. Ett fåtal församlingar i Svenska kyrkan växer och det finns en röd tråd: de ägnar sig åt rätt saker och predikar Kristus. Bortsett från S:ta Clara, S:t Pauli och några fler, är det riktigt illa ställt. Om Svenska kyrkan ska finnas om 20 år bör man fundera över sitt uppdrag och inte pyssla så mycket med det som andra gör bättre.