En skog för framtiden

Hur skogen bäst ska bidra till ett hållbart samhälle diskuteras allt mer, inte minst sedan EU-kommissionen presenterat sitt förslag till ny skogsstrategi för Europa. Politiken lyfter två särskilt viktiga mål, stoppa klimatförändringen och bevara den biologiska mångfalden.

Skogens klimatnytta brukar definieras som summan av den koldioxid som lagras in i skogen och skogsprodukter, plus de utsläpp av ny koldioxid till det atmosfäriska kretsloppet som undviks när vi väljer produkter och bioenergi från skogen istället olja och cement. Hur stor klimatnyttan kan bli bestäms därför av skogens tillväxt och i ett uthålligt skogsbruk ska man inte avverka mer än det växer. Så här långt verkar många vara överens.

Klimatpolitiken förväntar sig att en del av skogens tillväxt ska sparas för att upprätthålla, och helst öka kolsänkan i levande trädbiomassa samtidigt som resten av skogens tillväxt ska skördas och bidra till en hållbar konsumtion utan olja och cement.  Skogen gör alltså dubbel klimatnytta, dels kan den buffra utsläpp av koldioxid i andra samhällssektorer när den utgör en kolsänka och virkesförrådet ökar från ett år till ett annat, dels kan den bidra till att minska konsumtionen av olja och cement när den skördas och förädlas till skogsprodukter och bioenergi. Man måste komma ihåg att om tillväxten är konstant så kan den ena nyttan bara öka på bekostnad av den andra. Vägen mot ett skogsbruk som ger ökad klimatnytta kantas därför av skogar som har högre tillväxt än dagens. Mer skog i framtiden ger möjlighet att säkerställa kolsänkan några årtionden till samtidigt som den bidrar till att fasa ut olja och cement.

Är hyggesfritt skogsbruk på virkesproduktionsmarken lösningen som en del förordar? Svaret är nej. Visserligen går egentligen alla trädslag att skogsodla med hyggesfria metoder men priset i Sverige är olika grad av minskad tillväxt jämfört med dagens trakthyggesbruk vilket innebär minskad klimatnytta. Det tar dessutom lång tid att byta skogsskötselsystem om det ska ske under ordnade former. Att gå från ett trakthyggesbrukat landskap till ett hyggesfritt landskap tar minst hundra år om man vill minimera tillväxtförlusterna och upprätthålla ett någorlunda jämnt virkesflöde. Däremot kan hyggesfritt skogsbruk tillämpas på beståndsnivå om man till exempel vill gynna arter som kräver lång trädkontinuitet eller om man av andra skäl vill undvika hyggen men det sker till kostnaden av en lägre skogstillväxt.

Vi har bara den mark vi har. Eftersom naturresursen skog är en begränsad resurs måste alla samhällsmål kopplade till skogen hanteras samtidigt. Vi ställer höga krav på effektivitet och generell hänsyn till andra samhällsmål på virkesproduktionsmarken. Det rimliga är väl att vi gör samma sak på naturvårdsmarken. Ständigt utvecklas skogsskötseln på virkesproduktionsmarken. Tillväxten är dubbelt så hög idag som för hundra år sedan samtidigt som hänsyn tas till en rad andra samhällsintressen. Nyttan per hektar är mer än dubbelt så stor. Men när det kommer till naturvårdsmarken tycks det viktiga vara att avsätta stora arealer, kvantitet går före kvalitet. Tänk om det går att dubbla naturvårdsnyttan i den svenska skogen på hundra år utan att öka den skyddade arealen om vi utvecklar skogsskötsel för rik biologisk mångfald. Rimligen går det betydligt fortare att skapa strukturer som gynnar biologisk mångfald, som gamla stående torrfuror, med hjälp av en skogsskötare än att vänta på att åskan ska gör jobbet. Det går att sprida ovanliga växt-, lav och svamparter genom att försiktigt förflytta dem runt i landskapet.

Svenska kyrkan är en stor skogsägare och har med sina ca 400 000 hektar produktiv skogsmark en unik chans att visa vägen till både en ökad skogstillväxt och en förstärkt naturvård. Vore det inte lämpligt att utveckla naturvärdena på den befintliga naturvårdsarealen med hjälp av aktivare naturvård. På virkesproduktionsmarken kan man visa hur man kan öka skogens tillväxt på kort och lång sikt för att öka avverkningen utan att det sker på bekostnad av en minskad kolsänka. Då skulle kyrkans skogar verkligen bli ett föredöme som förenar klimatsmart skogsbruk och aktiv naturvård. Man skulle på så sätt delta aktivt i utvecklingen mot ett framtida skogsbruk som fortsätter att bidra till ett hållbart och fossilfritt samhälle och en rik biologisk mångfald i skogen. Med aktiv skogsskötsel är det mesta möjligt men det gäller att anpassa sig till lokala förutsättningar och ta vara på beprövad erfarenhet och skogsvetenskap.

Tomas Lundmark,
professor I skogsskötsel, SLU