För en tid sedan ställde gästledarskribenten Jonas Lindberg några frågor om vår Svenska kyrka. En av frågorna var vad vi har saknat och vad vi insett att vi kan leva utan under coronapandemin.
Nu deltar jag i många gudstjänster och andakter på Facebook, tv och i radio. Emellertid saknar jag den verkliga gemenskapen. Jag saknar hjärtats samtal med Gud i högmässans tvåvägskommunikation och delaktighet. Gud bor inte i tempel gjorda av sten.
Ändå är det i kyrkobyggnaderna som jag får fokus, där jag blir ett med Gud och får vara en stund i himlen. Guds närvaro är ändå starkast där i det invigda rummet, där nattvard firas. Jag saknar nattvardens gemenskap och att Jesus får bli ett med mig genom brödet och vinet.
Det som också är viktigt är samtalet med en präst, fast det kan vi ju få även i dessa tider på promenad eller vid ett bord på en och en halv meters avstånd. Samtalet om tron och det kristna livet är alltid oerhört viktigt. Jag saknar våra bibelstudier, som just den grupp jag deltar i, hade i våra hem.
En annan fråga var vad de långsiktiga effekterna blir om vi slutar med en viss verksamhet?
Något jag sett i predikoturerna som ofta blivit inställt är andakter på äldreboenden. Har husen balkonger eller trädgårdar har de som tur är i sommar kunnat hållas på avstånd. Det är vår diakonala plikt att kunna börja med dessa andakter igen så snart det är tillåtet.
Kent Wisti skriver i en av sina böcker att vi måste fråga varför vi gör något och sedan måste vi åter fråga varför när vi har svaret. Kommer vi inte fram till evan-
geliet efter fem ”varför”, bör vi upphöra med denna verksamhet.
Om vi tar trivselgemenskap som ett exempel kommer vi efter ett ”varför” fram till en allusion på evangeliet: Jag var ensam och ni bjöd in mig.
Om vi frågar varför vi har konserter kan svaret bli att vi kan möta den allestädes närvarande och osynlige i musiken.
Varför undervisar vi mikroorganister? För att vi behöver musiker. Varför behöver vi musiker? För att vi ska kunna lovsjunga Gud med sång och toner.
En annan sak vi lärt oss, som kan bidra till nya sätt att organisera arbetet, är vikten av att ta vara på varje persons begåvning. Låt den tillgängligheten som skapas genom digitala hjälpmedel bidra till en verklig delaktighet.
Lyssna och uppmärksamma vad varje medmänniska kan bidra med. Svara, om så bara kort, på mejl och inlägg. Låt oss erfara att vi är ett i mångfald. Låt oss uppleva att Kristus är mitt ibland oss!
LÄGG TILL NY KOMMENTAR