Är diakoni endast ett varumärke för Svenska kyrkan?

Den uppkomna situationen i Karlstad, delgiven i Kyrkans Tidning, visar på ett genomgripande problem i Svenska kyrkan. Där ifrågasattes diakonens uppdrag när hon trädde fram som röst för en enskild människa i mötet med myndigheter. Att en diakon förminskas eller begränsas i sitt yrkesutövande är inte en isolerad händelse, utan ett symtom på en återkommande brist i hela kyrkan, att diakoni är svagt integrerad i kyrkan. Just detta pekar Ninna Edgardh på i sin bok Diakonins kyrka.

Vid vigningen lovar diakonen att ”försvara människors rätt, stå på de förtrycktas sida, och uppmuntra och frigöra Guds folk till det som är gott, så att Guds kärlek blir synlig i världen”. Det är alltså själva kärnan i diakonens uppdrag att ge röst när fel begås av myndigheter! Det visar på vad vi bekänner och tror vilket hör organiskt samman med kyrkan, står det i biskopsbrevet om diakoni. Trots det har gudstjänst och ortodoxi betonats och ansetts som Svenska Kyrkans huvudsakliga uppgift medan det diakonala uppdraget betraktats som något frivilligt och valbart för kyrkan.

Diakonins teologi menar att diakoni pekar framåt mot mänsklighetens kommande befrielse då den inkluderar kroppens befrielse. Teologen Gustaf Wingren tillägger att diakoni också pekar bakåt mot Eden, att diakonin erbjuder något mer i själva handlingen, ett evangelium. I detta spänningsfält, mellan Eden och den kommande befrielsen, rör sig diakonin och manifesterar evangeliet i handling när den frigör de utsatta till att bli en autonom handlande människa. Vi vet att Jesus själv gjorde så genom att predika ordet och befria människor. Han lyfte fram de marginaliserade, upprättade de brutna. Jesus praktiserade kärleken genom att leva den i ord och handling.

Genom sitt liv visade han att Gud verkar mitt ibland människorna. Därmed inkluderar och verkar evangeliet även i det kroppsliga och fysiska, i handlingen. Därför är diakoni inte något som är valbart eller frivilligt. Diakoni är evangeliets fullaste konkretion.

Alla är vi uppmanade att bli en medmänniska för den andre i handling. Diakoner i Svenska kyrkan bär ett karitativt diakonat där kyrkan har givit oss uppdraget att stå på den förtrycktes sida, vara en röst för den vars röst inte hörs, vara ett barmhärtighetens tecken och så leva ut Guds kärlek i våra liv så att våra människor upprättas. Det är vad vi diakoner är ålagda! Det är ett krävande uppdrag! Det är ett fantastiskt uppdrag!

Det är ett gudomligt uppdrag! När diakoni reduceras till en fernissa, ett varumärke för kyrkan att visa upp vid särskilda tillfällen och former, överensstämmer inte kroppsspråket med det munnen säger. Då hycklar kyrkan och väljer maktens perspektiv istället för den utsattes. Då lever inte kyrkan ut sitt uppdrag, och ger evangeliet inget språk. Utan kroppsspråk är kyrkans kropp död. Inte heller kan örat säga till foten ”jag behöver dig inte”. Diakoni är Guds handlande i och genom hela kyrkans liv. Hela kyrkan måste därför säga samma sak, både i ord och handling för att kunna bära ut evangeliet i världen.

Därför måste nu kyrkomötet ge diakonin en tydlig plats i kyrkoordning och i kyrkans struktur, biskoparna implementera diakonins identitet så att det får genklang i pastorat och församlingar. Pastorat och församlingar ska verka för att diakonin, i sin fulla bredd, är lika självklar som gudstjänst och undervisning. De ska omfamna diakonin med sitt fulla förtroende och upprätta riktlinjer och relevant uppföljning som stöd. När det sker kan vi förebygga att situationer, som den i Karlstad, inte upprepas. När kyrkans kropp och språk hör ihop är kyrkan levande och sann.

Vi diakoner verkar redan i vårt uppdrag och tar vårt ansvar, nu måste kyrkan visa tydligt på alla plan att den menar allvar med det uppdrag och förtroende hon gett oss!
 

Sara Eriksson, diakon, Malmö pastorat 
Jonas Bodin, diakon, ordförande för främjandet av diakoners ledarskap i Svenska kyrkan
Petra Persson, diakon, Malmö pastorat
Fredrik Johansson, diakon, Klippans pastorat
Ilse Viebusk, diakon, Malmö pastorat
Åsa Gustavsson, diakon Lunds pastorat
Charlotte Lundh, diakon, Malmö pastorat
Janne Rantala, diakonmedarbetare, Malmö pastorat
Veronika Dunér, diakon, Malmö pastorat