Dags att lyssna på gudstjänstfiraren

Bara åtta på plats i kyrkan och resten hemma. Gudstjänsten har utmanats under hela coronapandemin, men nu dras tumskruvarna åt ytterligare. Hur Svenska kyrkan i detta läge kan tänka konstruktivt ville Elin Lockneus starta ett samtal om vid förra veckans webbinarium ”Liturgi i rörelse”. Planerat före de senaste restriktionerna men extra lägligt på grund av dem.

När coronaviruset slog till hade Elin Lockneus redan genomfört sin studie i Västernorrland, i en svenskkyrklig och en equmeniakyrklig församling. Hennes fokus ligger inte, som det brukar, på liturgi sedd med gudstjänstledarens ögon. I stället forskar hon på hur gudstjänsten fungerar i kyrkbänken. Vad gudstjänstfirare gör och säger att de gör i gudstjänsten, och hur de bär det vidare.

I en vanlig gudstjänst händer en hel del fysiskt, i både människors kroppar och i kyrkorummet. Gudstjänstfirare sitter, står, äter, lyssnar, läser, talar, sjunger och tänder ljus. Vardagliga handlingar som i just detta sammanhang blir till liturgiska praktiker.

– Det vanliga sakramentaliseras i gudstjänsten. Lyssnandet är till exempel av en annan typ eftersom vi förväntar oss att höra det heliga, säger Elin Lockneus.

I gudstjänstfiraren startar en process som fortsätter under och efter gudstjänsten. Elin Lockneus kallar det för att liturgin sätts i rörelse:

– Människor tar med sig en del av gudstjänsten hem och ut i det offentliga livet. Även utanför kyrkorummet ber de och läser Bibeln, samtalar om tro och lyssnar på predikningar och lovsång.

Liturgins rörelse går också från hemmet till kyrkan, så att det egna gudstjänstlivet påverkar det gemensamma.

Men frågan är vad som händer med denna växelverkan när ingen går hemifrån. När kyrkfolket sitter framför datorn och tittar på några anställda som firar i kyrkan?

– Vi behöver se till att kopplingen finns kvar mellan det som sker i koret och det som sker i gudstjänstfiraren. Liturgin måste sättas i rörelse från kyrkorummet, och det behöver ske på andra sätt när gudstjänsten förmedlas digitalt, säger Elin Lockneus.

Det handlar om att befrämja delaktighet i stunden men även hjälpa liturgin att fortsätta leva efter att webbsändningen är slut. Hur detta kan gå till beror mycket på lokala förutsättningar och fromhetstraditioner, betonar hon.

Och bland webbinariedeltagarna fanns många idéer.

Den som leder gudstjänsten kan vara extra noga med att inbegripa gudstjänstfirarna genom tydliga förklaringar som att ”nu ber vi”. Kanske till och med uppmuntra till att stå upp, sitta ner, gå ner på knä tillsammans. Underlätta för liturgin att sätta sig i kroppen.

Någon tyckte att kyrkans digitala gudstjänster har mycket att lära av SVT-programmet Hemmagympa med Sofia: Sofia Åhman skapar ett ”vi” och börjar med att berätta vad som ska hända, och att i dag behöver vi stol och vattenflaska.

På liknande sätt skulle kyrkan kunna stimulera liturgiska praktiker i hemmet och visa att den som följer och den som leder är lika viktiga.

Någon annan föreslog att Svenska kyrkan på nationell nivå kunde hämta inspiration från Church of England. En app till mobilen som skickade ut nya böner och nya saker att lyssna på under adventstiden vore ett sätt för nationell nivå att sätta liturgin i rörelse.

Medan den lokala församlingen kan göra webbfilmer för den som vill se sin gudstjänst och poddutsändningar för alla som vill stå vid diskbänken och ha firandet i lurarna.

Flera webbinariedeltagare kände till människor som skapat struktur för liturgi i hemmet genom att fixa en särskild hörna eller ett enkelt altare hemma för sig själva eller familjen.

Vissa församlingar lånar ut psalmböcker, kanske även agendor, till hemmabruk. Alltihop verktyg som gör gudstjänsten hemma tydlig och aktiv.

Om den lokala gudstjänsten redan präglas av ett sändar-mottagarförhållande, finns risken att det blir ännu mer uttalat när firandet flyttar ut på nätet. Men det digitala gudstjänstfirandet kan också hjälpa församlingen att utveckla sin interaktivitet, eftersom gudstjänstledarna saknar firarna under pandemin och blir mer angelägna om att ta del av deras tankar och insatser.

Där kan sociala medier bli till hjälp, eftersom de är byggda just för samtal och kommentarer. Och digitala bönegrupper som startas under pandemin befruktar gudstjänstlivet både på kort och lång sikt. En interaktivitet som övas upp under pandemin kan bli bestående.

– Den mellanmänskliga gemenskapen, att dela tro, blir påtaglig när vi inte kan göra det. Den här tiden i kyrkan gör att vi får syn på vad vi behöver i det gemensamma rummet, vad som är centralt, säger Elin Lockneus.

– Men i det samtalet måste vi ha med inte bara oss anställda utan också gudstjänstfiraren.