Alla vi orossjälar kan lita på att allt kommer bli bra

Endast ett är nödvändigt. Det finns både en lätthet och en tyngd i de orden.

Jag har varit i det enkla. Det är gåvor den här sommaren har gett mig. Att ligga på klipphällar vid havet. Bara vara hud, sol och värme. Att dagens enda uppgift består i att vara till.

En erfarenhet av att vara mitt i livets ljusa lätthet, för en stund avskild från en värld som larmar och kräver. Just nu är livet enkelt och gott. Jag tänker att det är en nåd att få vara i de stunderna. En nödvändig återhämtning. Ett mottagande av liv.

Det finns också tider i livet då orden har en tyngd och en allvarston. Endast ett är nödvändigt. När livet skakar om oss och plötsligt blir det en fråga om överlevnad, om att urskilja viktigt från oviktigt. Att hamna på en plats där vardagen har satts ur spel.

En katastrof som inte går att fly undan. Vad blir viktigt då livet ställs på sin spets? Sällan har jag sett så klart – vad som blir nödvändigt och vad som faller till marken.

På ett vis är dessa två ett slags livets ytterligheter. Den enkla bekymmerslösheten med ögonblick då ingenting skaver eller gör ont. Den utsatta platsen när livet skalas av och bara det allra viktigaste blir kvar. De flesta dagarna i livet rör vi oss någonstans emellan.

Hösten är här och vi är på väg tillbaka, en återgång till vardag med ett hopp om ett slags normalitet och en viss bävan inför densamma. Vill vi tillbaka?

På en av universitetets byggnader på campusområdet i Umeå hänger en stor vepa med texten: Allt kommer bli bra. Det kan tyckas att lova lite väl mycket och ändå tror jag på löftet. När vi går på lite skakiga ben in i något nytt och ännu okänt. När vi ännu inte riktigt vet vad den här hösten kommer att innebära. När vi känner oss som främlingar i en tillvaro där andra verkar ha hittat hem. När världens oro väcker vanmakten i oss. Allt kommer bli bra. Till slut.

Det finns en anledning att just de orden trycktes upp – för bara att de står där blir en bekräftelse på att jag nog inte är ensam i min oro. Vi är fler orossjälar som behöver höra orden.

Och jag tror för att det är din röst jag hör, dina ord. Gör er inga bekymmer. Sök först Guds rike och allt kommer bli bra.

Det växer djupt ner i jorden. Det minsta av alla frön och som inom sig bär kraften att bli ett högväxt träd, där himmelens fåglar kan bygga bo. Den lilla surdegen som arbetas in och genomsyrar allt. Jesus ger oss bilder av gudsriket som är fysiska och organiska.

Det är ett skeende som tar sin början i något litet och till synes obetydligt, som ett leende som utväxlas mellan främlingar. Varje gång vi hissar vit flagg i mötet med en annan. I come in peace. Det växer i det dolda och i allt gott som sker mellan oss. Också i det tafatta, famlandet. I det tillsynes misslyckade. Stunderna då krampen släpper och vi kan inte annat än att bara vara människor för varandra.

Hösten är här, vardagen väntar och Guds rike bryter in. Det kommer inte att ordna sig. Det är redan ordnat.

Susanne Dahl
studentpräst vid Umeå universitet