Entusiastiska församlingsbor sköter svenska kyrkogården utanför London

En eller två gånger om året åker ett gäng entusiastiska volontärer till Brookwood cemetery, en timmes tågresa från centrala London. Tillsammans beger de sig till den svenska kyrkogården. Den är belägen på den stora kyrkogården med mängder av avdelningar, ­judiska, muslimska, ortodoxa, katolska och så vidare.

Här på den svenska avdelningen finns ett antal gravar, okänt exakt hur många, där ­människor med koppling till Sverige vilar.

– Vi brukar vara omkring 15 stycken på våra arbetsdagar, berättar Magdalena Sjöholm, präst i Svenska kyrkan i London sedan tre år.

– Vi tar med oss trädgårdsredskap och allt som behövs för att ta bort mossa från gravstenar, rensa ogräs, beskära buskar, plantera och snygga till. Vi firar friluftsgudstjänst eller har en andakt och ser det som en möjlighet att vara tillsammans och göra fint.

På önskelistan: en skulptur

Församlingen hoppas kunna samla in pengar för att köpa en skulptur till den svenska kyrkogården på Brookwood, en skulptur som är öppen för tolkning men som ska väcka tankar.

Svenska kyrkan i London är en av de äldsta svenska utlandsförsamlingarna. 1710 bildades den och på den tiden låg kyrkan på en annan plats, i hamnområdet i östra London. Runt kyrkobyggnaden fanns en kyrkogård.

– Runt 1850 sa staden nej till fler begravda inne i London och Brookwood cemetery anlades. En del svenska gravar flyttades till den nya kyrkogården och de som avled därefter fick sin vila där.

I dag krävs tillstånd från Ulrika Eleonora svenska församling i London för att anhöriga ska kunna begrava sin släkting på svenska kyrkogården i Brookwood.

Plats för fler urnor

– Den finns ingen kyrkogårdsförvaltning i Storbritannien på samma sätt som i Sverige, förklarar Magdalena Sjöholm. Underhåll av större slag kan vi betala en slant för att det ska tas om hand, men planteringar och själva omsorgen om vår kyrkogård ligger på oss. Man ser också att kors och gravstenar ofta står lite på snedden, på ett sätt som vi inte är vana vid i Sverige.

Brookwood cemetery har sagt nej till fler jordbegravningar där­emot finns plats för fler urnor.

– Aska sprids ovan jord i Storbritannien, till skillnad från i Sverige. Askgravlundar och minneslundar finns inte heller här. ­Vi jobbar dock på att få till en minneslund i Brookwood.

Är det något annat som skiljer ländernas begravningsseder åt?

– I den brittiska begravnings­ritualen finns inte det här med att gå fram och lägga en blomma. De som får veta hur den svenska ritualen ser ut, brukar tycka att det är fint och anammar gärna det.

Är det viktigt för Londonsvenskar med en svensk ­begravningsplats?

– Både och. För en del är det jätte­viktigt, medan andra väljer begravning enligt Church of Englands begravningssed och låter den anhörige vila på en engelsk kyrkogård. I andra fall är det begravningsgudstjänst hos oss och sedan förs kistan eller urnan till Sverige.