Hovet visar Märta Måås-Fjetterströms unika verk

För hundra år sedan startade Märta Måås-Fjetterström verksamheten som skulle göra henne både världskänd och till en unik del av kyrkans kulturarv.

Jubileet firas med en stor utställning i Rikssalen på Stockholms slott.

Vilken riktning har kyrkobesökarens blick? Den som reflexmässigt svarar ”uppåt” har kanske aldrig besökt någon av alla de kyrkor som pryds av mattor formgivna av Märta Måås-Fjetterström, ett av landets största namn inom textilkonst.

När nu hovet – på kungens initiativ – arrangerar den mest omfattande utställningen om henne som gjorts och då också vill göra en poäng av att endast en av de utställda mattorna tidigare kunnat ses av allmänheten, bör man ha detta i minne. Märta Måås-Fjetterströms verk må pryda slott och exklusiva privathem samt betinga sexsiffriga belopp på auktion. Men genom Svenska kyrkan är de även ett kulturarv som sedan decennier funnits tillgängliga för landets kyrkobesökare.

Symboliskt nog både börjar och slutar utställningen i Rikssalen i det bibliska. Från ”Höga Visan”, en tidig väv från 1901, till den sista skissen med texten ur Johannesevangeliet, ”Var vid gott mod”, från 1941. Skissen var ämnad för ett antependium till Tjörnarps kyrka och låg på hennes arbetsbord när hon avled.

Märta Måås-Fjetterström föddes 1873 i Kimstad i Östergötland. Hennes pappa var präst och familjen flyttade snart till Vadstena där fadern arbetade som prost och kyrkoherde. Märta och hennes sju syskon uppmuntrades alla att utbilda sig och välja sin egen väg.

– Hemmiljön var som många prästhem. Man spelade musik, läste poesi och tog del av teater. Det sociala livet var rikt, säger utställningskommissarie Kerstin Hagsgård.

Hur hennes personliga tro såg ut är däremot svårt att säga, menar hon. Märta Måås-Fjetterström ville inte gärna prata om sig själv och när hon dog brände syskonen alla privata anteckningar.

– Jag tror ändå att man får betrakta gudstron som en självklarhet, med tanke på både familjebakgrunden och tiden då. När man ser den religiöst präglade delen av hennes arbeten känner man att ”hon kan det här”.

Innan hon började teckna satt hon flera dagar i kyrkan för att känna in rummet.

”Se på mattorna – det är jag”, sade Märta Måås-Fjetterström, vilket också är titeln på utställningen. Som exempel på hennes personliga hängivenhet nämns gärna berättelsen om hur det gick till när Västra Ingelstads församling i Skåne i slutet av 30-talet beställde ett antemensale till ett altare.

– Innan hon började teckna satt hon flera dagar i kyrkan för att känna in rummet, säger Kerstin Hagsgård.

Via studier på Högre konstindustriella skolan i Stockholm (dagens Konstfack) och tjänst på Kulturen i Lund liksom föreståndare för Malmöhus läns hemslöjdsförening, kom Märta Måås-Fjetterström till vävskolan i Vittsjö. Där fördjupade och utvecklade hon sitt intresse för vävning och väckte uppmärksamhet med verk vid flera av den tidens prestigefulla nationella utställningar.

År 1919 öppnade hon ateljé i Båstad, platsen som sedan dess varit centrum för produktionen av hennes nu världsberömda mattor.

Märta Måås-Fjetterströms konstnärliga gärning består i hur hon på ett banbrytande sätt översatte den svenska allmogetraditionen till ett modernistiskt formspråk. Hennes arbete väckte snart internationellt intresse och hon medverkade vid ett antal utställningar utomlands.

Under sitt liv tillverkade hon 700 mönster. I Svenska kyrkan finns ett femtontal verk där hon medverkat från början till slut, det vill säga både ritat och personligen övervakat produktionen. Det rör sig om altar- och kormattor samt antemensalen. Om man ser vidare till sådant som producerats av verkstaden, finns 250 verk av Märta Måås-Fjetterström i landets kyrkor.

– De är del av ett viktigt kapitel i kyrkans kulturhistoria, menar Markus Dahlberg, enhetschef vid enheten för kulturarvsstöd på kyrkokansliet.

”Lammet” är ett antependium från 1929, vävt till Båstads kyrka som då var konstnärens församlingskyrka. Undertill skymtar altarmattan till Vadstena klosterkyrka med texten ”Herrens ord är mina fötters lykta”.

Under 1940-, 50- och 60-talen skedde omfattande restaureringar av många av landets kyrkor. I samband med att kyrkorummen förnyades ville man också ofta ha en ny kormatta. Många mattor som beställdes under den här perioden kommer från den verkstad som förvaltade och förnyade Märta Måås-Fjetterströms mönsterskatt.

Utöver det finns i kyrkorna många mattor med liknande uttryck, berättar Markus Dahlberg.

– Det handlar om mattor som tillverkats även av andra ateljéer, regionala hemslöjdsföreningar, eller av lokala syföreningar som kanske vävt själva och där man känner igen samma tidsanda och formspråk. Sammantaget är detta ett fantastiskt arkiv av 1900-talstextil. Som dessutom fortfarande används!

I Märta Måås-Fjetterströms symbolvärld hittar man sådant som både är allmänt och sådant som är tydligt kyrkligt anknutet. Vissa mattor har bibliska textbårder och på utställningen i Rikssalen visas bland annat ett antemensale med Kristuslammet.

Mindre kyrkligt men ändå religiöst eller mytologiskt sprunget är många andra motiv hon återkom till – rosor, liljor och vissa djur. En stor del av de dekorativa inslag som finns i de kyrkliga mattorna finns också i mattor som tillverkats för privathem.

Märta Måås-Fjetterström vid sitt arbetsbord i verkstaden i Båstad. Foto: Arkivbild från Märta Måås-Fjetterström AB/Kungligaslotten.se

Själv talade hon om att hon ville ge sina verk ”ett själsligt innehåll”.

– Exakt vad hon menade med det är svårt att veta eftersom så få dokument talar om hennes egna tankar kring skapandet. Men för den som söker personligt engagemang i motiven är det lätt att hitta.

Hur medvetna är Svenska kyrkans församlingar om värdet av sina Märta Måås-Fjetterström-mattor?

– Mycket medvetna, skulle jag säga. Det finns ofta ett stort lokalt engagemang kring textilier. Församlingarna vet att de äger värdefulla ting.

Det gör att man också måste vara mån om att vårda och bevara. Säkerheten är en viktig fråga och måste lösas utifrån varje församlings specifika förutsättningar, säger Markus Dahlberg. Allt behöver inte vara tillgängligt alltid.

Slitaget är en annan viktig aspekt när det gäller utsatta föremål som mattor. Här spelar Märta Måås-Fjetterströms ateljé i Båstad än i dag en roll för kyrkan, genom att där finns särskild kunskap vid åtgärder och reparationer. Kyrkans textilier har ofta stort kulturhistoriskt värde och kräver särskild kompetens för att omhändertas korrekt. Församlingar som söker kyrkoantikvarisk ersättning har goda möjligheter att få det.

– Märta Måås-Fjetterström och produktionen från hennes ateljé representerar en tid då kyrkorna genomgår stora förändringar. Ofta vet man namnen på medverkande arkitekter och andra. Men man har ofta betraktat textilierna lite för sig. Det är hög tid att lyfta fram deras roll under den här perioden.

Fakta: Unik mattkonst

”Se på mattorna – det är jag” heter utställningen på Rikssalen i Stockholms slott. Den pågår till 19 april 2020.

I utställningen visas för första gången de mattor av Märta Måås-Fjetterström som finns i de kungliga samlingarna, tillsammans med ett antal externa inlån.

En mindre del av utställningen ägnas åt hennes produktion för kyrkorummet. Här visas bland andra Vadstenamattan som 1930 skänktes till 500-årsjubilerande Vadstena klosterkyrka, där hennes far var kyrkoherde.

Kristina Lindh

Foto: Marcus Gustafsson

Senaste artiklar