Det handlar om Gud mot Mammon

Hon stod vid fontänen på torget med sin lillebror i en bärsjal på ryggen. Barfota. Kinderna frostnupna och fnasiga. Tovig och smutsig sträckte hon ut sin hand: ”Por favor señor. Please mister, please.” 

En av miljoner. Just hon inkaättling på ett torg i Cuzco, Peru. Hon visste inte när hon fyllde år, hon hade aldrig tagit ett varmt bad eller en dusch. Aldrig tvättat håret med schampo och sällan ätit sig mätt. En av miljoner. Och för alltid i mitt hjärta. Hon hette Damiana och hon såg ut att kunna vara elva år.

I över tretusen år har orden i den femte Moseboken klingat som en uppmaning genom historien: ”Invandraren, den faderlöse och änkan.” Det är de utsatta och de illagjorda som Gud höjer sin röst för i den Heliga Skrift. 

Mycket i den Skriften kan vi ifrågasätta och diskutera. Mycket går att tolka. Men inte detta. ”Invandraren, den faderlöse och änkan.” Det är helt enkelt ett faktum att Gud står på den svagares sida. Och att vi uppmanas att göra detsamma. 

”Vadhelst ni gjort mot dessa mina minsta…” Jag tror de orden också handlar om en frusen liten flicka med sin lillebror i en bärsjal på ryggen.

Det handlar om på vilken sida vi själva väljer att stå. Men också vilket samhälle vi bidrar till när vi lägger vår röst på valdagen.

 År 1996 hade Sverige 28 miljardärer. År 2021 hade vi 542. År 2019 tjänade en topp-VD 60 gånger mer än en industriarbetare, 67 gånger mer än en undersköterska och 80 gånger mer än en städare. 

Ingen har på ett trovärdigt sätt lyckats förklara för mig varför det är bra. En del kallar det trickle down economy. Tanken är att om de rika får fortsätta att vara absurt rika, eller helst bli ännu rikare, kommer deras rikedom att dugga ner på resten av oss andra. Facit på om det är sant står med en utsträckt hand vid en fontän på ett torg i Cuzco i Peru.

Dôm Hélder Câmara, de fattigas biskop kallad, sade en gång att kapitalismen är en tiger som regelbundet behöver få sina klor klippta. 

Det handlar i grund och botten inte om höger- eller vänsterpolitik. Det handlar om mänsklig värdighet och anständighet. Storsinthet står mot småskurenhet. Girighet mot generositet. Välgörenhet mot solidaritet. Omsorg mot rovdrift. Gud mot Mammon.

Den här söndagens tema bär överskriften ”samhällsansvar”. För alla oss som vill kalla oss kristna är det ord som förpliktar. Och kanske får vi en fingervisning i evangeliet om hur det ansvaret kan se ut när Sackaios klättrade ner från sykomoren, reste sig vid middagen och sa: ” ”Hälften av vad jag äger, herre, skall jag ge åt de fattiga. Och har jag pressat ut pengar av någon skall jag betala igen det fyrdubbelt.”

Det skrivs en del i den offentliga debatten om ”svenska värderingar”. Och att de i sin tur bygger på judiskt-kristna värderingar. En tjock röd tråd genom Bibeln är värderingen att tro i mångt och mycket handlar om hur vi förhåller oss till invandraren, änkan och den faderlöse. Så enkelt, så svårt, så avgörande.

Det stod en liten flicka vid en fontän med sin lillebror i en bärsjal på ryggen. Må hon inte ha sträckt ut sin nariga hand mot svenska värderingar förgäves. Och må hon för evigt finna bo och ro nära Guds hjärta.