Även i kyrkan råder förvirring om vad synd är

Nu: Pastorsexpeditionen i Vasastan i Stockholm. Det är här hon tar emot och arbetar - och går runt med en smygande disputationsanspänning.

Då: Ett litet rum på Manhattan.

Jenny Karlsson var 26 år, en utbytesstudent som på allvar konfronterades med ett samhälle genomsyrat av rasism. På skolan var hon i minoritet, de flesta studiekamraterna var afroamerikaner. Jenny Karlsson visste att rasismen drabbar djupt. Men på svenskt upplyst och naivt vis tänkte hon att bara jag behandlar mina studiekamrater väl kommer jag kunna ställa saker till rätta i det lilla.

Representant för förtryck

Så enkelt var det inte. Hon märkte snart att klasskompisarna, de som var hennes vänner, aldrig skulle kunna se henne som något annat än en representant för vitt europeiskt förtryck.

- Jag insåg att om jag vill ta rasism och orättvisor på allvar måste jag också våga se att jag själv är en del. Annars negligerar jag allvaret i det.

Tanken bar emot. Som feminist var Jenny Karlsson van vid att lägga skulden någon annanstans. Hos patriarkatet. Nu blev det där med skuld och synd så mycket mer komplicerat. 

Omvändelse

Nog trodde Jenny Karlsson på nåden. Men synd, hade hon lärt sig, var ett dåligt begrepp. Något som använts för att få människor, inte minst kvinnor, att känna sig usla.

Allt kändes omöjligt.

- Jag satt på mitt rum och grät och undrade hur vi nånsin skulle kunna komma nånstans i den här världen.

Plötsligt hände något. Hon beskriver det som en omvändelse.

- Något öppnade sig inom mig, jag förstod att om jag tror på nåden måste jag också erkänna syndens verklighet.

Harmatologi

20 år senare lägger nu Jenny Karlsson fram sin avhandling i harmatologi, det vill säga läran om synd. Avhandlingen handlar om synden och solidariteten.

I synen på synd både möts och krockar kyrkans bilder med kulturens. Gamla stereotyper om en syndafixerad kristendom möter klichéer om samtidsprästen som helst pratar självhjälp. Från våra skärmar sköljer å andra sidan en flod av regler för hur den rätta kroppen och livsstilen ska se ut. Syndakatalogen har flyttat till sociala medier.

Vanliga tolkningar

Jenny Karlsson beskriver två vanliga tolkningar av synd.

- Dels tänker man att synd är de riktigt dåliga och enskilda sakerna man gör, som att ha skadat någon, ha ljugit eller fuskat. Dels finns en trivialiserad uppfattning av synd som något göttigt och njutningsfullt, som det vore livsförnekande att säga nej till.

Även i kyrkan råder förvirring om vad synd är, menar hon. Ofta är det de enskilda handlingarna som pekas ut, säger Jenny Karlsson.

- Trots att synden är en av kyrkans hörnstenar kommer vi sällan åt dess allvar och poäng. Som jag skriver i min avhandling kan vi inte ens förstå kristen tro om vi inte förhåller oss till synden som realitet.

Vad är då syndens allvar och poäng?

- Allvaret med synd är att det handlar om sådant som går emot Guds livgivande intention med skapelsen och vår mänsklighet. Poängen med synden som begrepp är att få syn på allt som inte är som det borde vara och på vilket sätt vi själva är en del av det. Och på så sätt bidra till förändring.

Arvsynd eller verksynd. Teologins huvudbegrepp är värdefulla, säger Jenny Karlsson. Men de har alldeles för ofta ställts emot varandra. Kyrkan behöver förena det allmänmänskliga med det individuella, menar hon.

Kvinnan som frestare

I avhandlingen gör hon det med hjälp av feministteologin och dess kritik av hur kyrkan talat om synd på ett sätt som påverkat hur kvinnor ser på sig själva. Bilden av kvinnan som frestare har orsakat misogyni i både kyrka och samhälle. Detta har de feministiska teologerna vänt sig emot sedan 1960-talet.

Samtidigt har feministteologerna opponerat sig mot hur liberalteologin sett synd som en fråga om högmod. Med det har kvinnors erfarenhet inte blivit sedda, menar man; kvinnor är ju högmodets offer.

Identitetspolitik

Jenny Karlssons avhandling är ett slags teologisk historieskrivning som mynnar ut i dagens identitetspolitik.

- Problemet har återigen blivit att felet ligger hos de andra och att man ser sig själv som lite mer rättfärdig.

Här kan feministteologin vara en resurs, menar hon. Den visar hur viktigt det är att bryta med vanan av att negligera skillnader i människors livsvillkor. Vad synd är beror delvis på omständigheterna och den kyrka som inte förstår det bäddar för förtryck.

Kritik åt flera håll

Feministteologin utmanar samtidigt feminismen som sådan, i det att den pekar på det allmänmänskliga. Den som fixerar sig vid det partikulära riskerar att blunda för sitt eget ansvar.

Det är uppenbart att Jenny Karlssons avhandling riktar kritiken åt flera håll. Under arbetet har hon mött både nyfikenhet och irritation.

- För en del är arvsynd ett rött skynke. För andra är feminismen det röda skynket. Generellt tror jag att de yngre har lättare att förstå att det finns något att hämta i talet om synd. 40-talistgenerationens teologer är kunniga i begreppet men präglade av hur det missbrukats. Jag har till och med fått höra ”Vad ska det där vara bra för?” om min avhandling.

Eden och Sodom

Genom att använda sig av berättelserna om Eden och Sodom vill Jenny Karlsson förena insikten om människors olika erfarenheter med tanken om mänsklighetens gemensamma ursprung. Hon lutar sig mot queerteologer som i sin forskning visat hur Sodoms straff inte handlar om att stigmatisera homosexualitet utan om att visa på hur det går för det samhälle som är ogästvänligt.

- Förstörelsen av Sodom är ju fruktansvärd eftersom folket dör. Även om vi själva kan gå med Lot, och räddas, behöver vi få syn på det som vi som mänsklighet och skapelse behöver räddning ifrån. Världen behöver frälsning och vi som kyrka har språket för det.

Motsättningar som möts

Liksom avhandlingen för samman perspektiv som ibland varit i strid med varandra, är Jenny Karlsson själv en bild av motsättningar som möts. Hon, den feministteologiskt skolade forskaren, arbetar sedan 2024 i Matteus församling i Stockholm, ett sammanhang med högkyrklig profil. I mitten av mars blir hon arbetsledande komminister.

Hon säger att hon aldrig trivts så bra på någon arbetsplats som just här.

- Jag står teologiskt långt ifrån vissa kolleger. Men vi delar upplevelsen av att tron är på riktigt.

Så här i backspegeln ser hon studietiden i USA med liknande blick.

- Jag som vit protestantisk kvinna och min afroamerikanska kompis i pentekostala New York kan inte förstå varandra fullt ut. Men vi kan förstå vad det är att vara i en viss benägenhet. I att se en problematik och önska något annat. Framför allt kan vi stötta varandra utifrån våra olika förutsättningar och behov.