Skillnaden mellan sockor jag köpt och sockor jag fått 

Det är sällan en tillfällighet att något bevaras i flera tusen år. Som en viss berättelse.

Ord som noggrant översätts i det svaga skenet av stearinljus, försiktigt plitas ner om och om igen. Färdas från ett språk till ett annat, ett skrivmaterial till ett annat, mellan tider, rum, länder och världar. 

Genom de första århundradena, medeltiden, renässansen, upplysningstiden, moderniteten. En omsorgsfullt bevarad berättelse, överlämnad till oss för att läsas i kyrkor över hela landet nu på söndag.

En berättelse om en kvinna som slösar med balsam.

Nardusbalsam görs på den exklusiva nardusoljan. Lärjungarna menar att hon borde se den som ett kapital, inte som något att slösa med bara för att visa kärlek vid ett enda tillfälle. 

Hon borde betrakta den som en resurs, ett lager, som kan fås att växa om det används rätt. Ett lager, rätt förvaltat, kan ge inflytande och makt. En kärlekshandling, däremot, är slut på nolltid.

Eller?

Robin Wall Kimmerer beskriver skillnaden mellan gåvans ekonomi och det privata ägandets ekonomi utifrån ett par sockar. Om jag köper ett par sockor i en affär blir de mina, konstaterar hon. Jag säger ett artigt tack till försäljaren och tar med mig sockorna hem. Visst kan jag minnas när jag köpte dem, men relationen mellan mig och försäljaren lever inte vidare.

Om jag i stället får ett par raggsockor av min mamma, kanske som hon har stickat till mig, då är det annorlunda. Den sortens gåva skapar ett band. Det som skänks av omsorg fortsätter att vara del i relationen mellan två människor. Lever vidare som ett flöde. Om jag inte använder sockorna kan jag få dåligt samvete, om de går sönder är jag mer motiverad att laga dem, när de värmer mig kan jag skicka en tacksam tanke till henne.

En kärleksgåva är inte ”gratis” i den meningen att den inte kräver något tillbaka. Den är del av en relation som kräver ömsesidighet, ett känsloband där vi tar och ger. Gåvor vi ger till varandra skapar på så sätt en gåvans ekonomi som vi inte kan köpa oss fria ifrån. 

De lägger grunden för ett flöde, en relation där givare och mottagare fortsätter att värna om varandra. Skillnaden mellan sockor jag köpt och sockor jag fått visar därför på två olika sätt att vara tillsammans som människor.

Andreas Malm beskriver något liknande som skillnaden mellan lager och flöde. Mellan att vilja se jorden, tillgångarna, tillvaron, som ett lager som kan ge makt över människor och marker. Ett lager inom de egna landsgränserna som ska ge rikedom åt de egna och makt över de andra. Som får länder att bygga högre staket runt nationen för att skydda det egna lagret.

Och att i stället vilja se världen som ett flöde att ingå i. Att sträva efter att bygga ett samhälle som deltar i allt det som ständigt flödar, som färdas genom tider och världar. Där gemenskapen strävar efter att vara rustad att svara på det som sker – det som den gemensamma livsvärlden just nu behöver för att vi alla ska kunna leva så bra som möjligt.

För Malm och hans forskarkollektiv handlar det om skillnaden mellan att bygga ett samhälle på oljetillgångar eller mineraler för att värna en vit härskarklass, och att våga sätta sin lit till den vind- och solkraft som inte känner några landsgränser, som inte kan ägas och inte lagras, men som ändå kan räcka åt alla. Om den hanteras solidariskt.

Även för Jesus handlar det om en ny världsordning.

Att slösa med balsam som en kärlekshandling blir ett tecken på ett annat rike, gudsriket. En annan ekonomi. Den generösa handlingen låter en ny världsordning ta plats i den gamla. Den tränger undan resursens, lagrets, ägandets logik till förmån för gåvans logik.

Därmed bereder kvinnan plats för kärlekens och omtankens gränslösa kraft.