Mångsidig förkunnare och gränsernas poet

Bok: Förlåt, jag är poet

Författare: Bengt Pohjanen

Förlag:  Barents publisher

Bengt Pohjanen är en gränsernas poet. Hans språkområde är tornedalsfinska, rikssvenska samt finska. Själv beskriver han sig som en gränsernas man, alltid nära intill gränsen till något annat, också i andligt avseende. 

Han har varit präst i Svenska kyrkan och är nu ortodox. Han fick stor betydelse i den laestadianska ungdomsväckelse på 1970-talet, som fick en samlande kraft i tidskriften Carex. Ola Byfält har skildrat den i sin uppsats Laestadianismen på 1970-talet i Norrbotten (Finlands teologiska institut).

Bengt Pohjanen är förkunnare, romanförfattare, poet – framför allt poet. Sin senaste bok har han gett titeln Förlåt, jag är poet. Den innehåller bland annat en spännande grundlig intervju, där författaren berättar om sitt liv, exempelvis om hur en förstående gymnasielärare öppnade en unik väg till studentexamen. 

Läraren insåg att man här hade en exceptionellt begåvad elev. Ett exempel på den dåvarande svenska skolans vidsyn är att en uppsats om samisk religion på hexameter utan vidare godtogs.

Denna mäktiga dikt av en gymnasist återfinns i bokens andra del. Där finns en stor samling mycket berörande poesi. 

Till det bästa hör dikten om de stilla i landet. Uttrycket är bibliskt och syftar på de trogna, som Lina Sandell kallar ”Guds lilla barnaskara”. De har blivit vad de är genom en andlig födelse.

Pohjanen beskriver det mycket konkret. Han skriver: ”De stilla i landet har vaknat / till bruset av dödens vatten.” De stilla i landet ”lever av verklighet”. 

Med en stark biblisk bild beskriver diktaren Guds rike: ”MIN FADERS RIKE / Ett ärgigt löfte / i tidens kopparhav / mot evigheten...” I Jerusalems tempel var kopparhavet den bassäng där offren tvättades.

I en liten dikt beskriver han det litterära skapandet. Han börjar med överskriften, formar sedan texten och plötsligt vaknar frågan ”Eller vem satte överskriften? Vem uppfann formen? / och fyllde i?” 

Diktaren reflekterar över vad vi kan lära oss av Aniara, Nietzsche, Franco och Stalin. Erfarenheten blir ”att människan kan vridas / till noll / och till enarmad bandit”.

Bengt Pohjanens diktning är bara en sida av hans livsverk, och den kommer att leva länge.