Vårsalong i apokalypsens tecken

Det bjuds på köksspis och underlakan på tork. Liksom på vinterbadare, bastubadare och framflytande vardagsliv i största allmänhet – hej, Icabutik och T-bana.

Ändå är Liljevalchs vårsalong en utställning om en värld i krig och apokalyps. Eller som den redan kallats – en ”warsalong”.

Över en bonad i korsstygn löper frasen ”Låt de sista minuterna bli de bästa i vårt liv”, där en röd stuga får sällskap av ett atomsvampmoln vid horisonten. 

I akvarell porträtteras skräcken hos en ung soldat som sänds ut i strid utan förberedande träning och i en annan sal stävar ett fartyg tyst och oroväckande över mörka vatten. Hotet heter verket.

Det förgörande är vagt. När kommer det? Eller har det kanske redan anlänt?

Som om himmelriket vänts i sin motsats; redan här och ännu inte.

Andra verk talar desto mer specifikt. Inte minst om kriget i Gaza. Tindra Englunds Don´t forget to wash your hands utgörs av en vattenpost där det istället för vatten rinner ”blod” ur ett barnhuvud i sten. 

Vid pressvisningen berättade Englund om hur hon för ett tiotal år sedan bodde i Ramallah och där såg de israeliska gränsvakternas behandling av palestinier. Skulpturen gjorde hon i fjol, efter att ha läst i tidningarna om hur Sveriges handel med Israel slog rekord.

Anslående eller övertydlig - salongspubliken lär vara kluven.

Från väggarna möter anonyma och namngivna offer. Familjer på flykt. Och Mariam Dagga, en 33-årig journalist som dödades i en attack i Gaza den 26 augusti 2025. Det är textilkonstnären Charlotta Grunewald som hedrar hennes minne.

Verket Insomnia av Ali Ardalan avbildar tofflor som använts av politiska fångar i Iran och som fotograferats precis innan avrättningarna ägt rum.

Även konstnären Arman Asadi Ghaffari har iranska rötter. Hans verk skildrar en man på tryggt avstånd från våldet. Men fortfarande plågas han av sina minnen. Hur tar man sig ur krigets överlevnadstillstånd?

Och hur tar man sig någonsin genom sorgen över ett dött barn? Eleonor Holst har tidigare skildrat sörjande mödrar från Sudan, Somalia, Ukraina och Syrien. På Liljevalchs medverkar hon med en pietà där kvinnan med det döda barnet är muslim.

Kristet inspirerat formspråk märks på några ställen. Per Dahlström smälter samman populärkulturens filmstjärnor med ikonbilder och skapar nya skyddshelgon för personligt bruk. I New skin for the old ceremony utforskar Alma Jarnestad relationen mellan förälskelse och frälsning. Dikt har blivit till bön och ritual.

Än mer märks en allmän längtan efter förtrollning. Ett sug efter tillvarons inneboende magi och surrealistiska karaktär.

Och så har vi förstås guden framför andra: Skärmen.

Ett helt rum ägnas åt mobilrelaterade motiv och verk. Människor som sitter böjda över den upplysta rutan. Människor som filmar sina liv. Och motiv där utsnitten avslöjar att det är en bild från mobilen som varit förlaga. Gemenskap och ensamhet. Vår nya förlängda kroppsdel bjuder bådadera.

Ensammast av alla är Ryan. Han är också vårsalongens mest berörande. Ett tonårsbarn i hoodie som sitter hopkurad på golvet. Konstnären bakom skulpturen heter Jonas Kullgren. I verksbeskrivningen berättar han att tanken från början var att Ryan skulle placeras i en bostad. Men efter att ha testat fick Kullgren skrota idén – folk blev så störda av pojkens närvaro att han fick tas bort.

Det framstår som obegripligt. Ryan väcker ett omedelbart gensvar.

255 konstnärer deltar i årets upplaga av Vårsalongen, det är den högsta siffran sedan 1950-talet. Många är unga och inte mindre än 82 procent av dem har gått någon form av konstnärlig utbildning. För första gången har också konstnärer från hela Sápmi kunnat söka, vilket märks i salarna.

Bearbetningen av det svenska passerar inte obemärkt. I samma sal som Putin och Trump ses semestra ihop på Ibiza hänger ett motiv där fyra ursvenska dalahästar formar ett hakkors. Och vårsalongens mest publikdragande inslag är ett performanceverk där konstnären Karolina Willebrand Vinnberg bjuder till kafferep, iklädd rollen som ingen mindre än Pippi Långstrump.

På bestämda tider varje helg kommer vem som helst att kunna slå sig ner, ta en kopp och styra Pippi med sitt eget beteende. Den som själv är glad möts med glädje, den som är sur besvaras med samma mynt.

Åt den som har ska varda givet, och så vidare.