Att Svenska kyrkan skulle lida ekonomiskt är en myt

Foto: Diakonia och Mikael M Johansson

PODD | 2

Det finns uppenbara risker med att inte ifrågasätta en verklighet som inte stämmer överens med siffrorna. 

När Pether Nordin, civilekonom och erfaren stiftsdirektor i Svenska kyrkan, betraktar den årliga rapporten över Svenska kyrkans ekonomi, förvånas han över de stora överskotten.

Miljarder blir över varje år: Pengar som hade kunnat användas till konfirmandsatsningar, att förhindra uppsägningar på Act Svenska kyrkan som påverkas av en nedskuren biståndspolitik eller varför inte till underhåll av kyrkobyggnader.

Risken när Svenska kyrkan lobbar för ökade statsanslag till KAE, bistånd eller folkbildning samtidigt som de egna resurserna är stora är att en obekväm trovärdighetsdebatt väntar. 

Under 2024 var det så mycket som 2,9 miljarder kronor som återstod när Svenska kyrkans alla enheter subtraherat sina utgifter från sina intäkter. 

Ändå är självbilden på många håll i Svenska kyrkan att hon lider ekonomiskt. Inte minst i många församlingar som kämpar med att få ihop siffrorna.

Men under förra året var överskotten också stora bland församlingar och pastorat. 

– Om man bryter ut den del som avser enbart församlingar och pastorat får man över 1,8 miljarder, påpekar Pether Nordin i det senaste avsnittet av Makten och härligheten.

– Det är så mycket som 3 miljoner per församling i snitt. Då finns det vissa som har underskott och andra som har uppenbart överskott. De som har ont av pengar har anledning att ropa högst. Trots att man sammantaget inte har ont om pengar i Svenska kyrkan. 

 

Prenumerera på Nyhetsbrev

2 Kommentar

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.

Nicklas Sundberg
Ibland tänker jag att det där visar på hur tom på tro Svenska kyrkan är. Den brinner mindre för världens nöd än staten, i praktiken. Jag tycker verkligen att detta länge varit kyrkans trovärdighetsproblem. Jesus hade ett strängt ideal som inte behöver vara normen, men inte heller motsatsen. Billig nåd. Brist på behövande är det inte idag.
EK
Podden förtydligade vad Pether Nordin skrev i sin debattartikel. Tack för det. Det är ett pedagogiskt problem att kyrkan ibland ses som en enda enhet, många människor förstår inte skillnaden mellan olika församlingar, och förstår därför inte att enhet A måste sälja av ett församlingshem eller säga upp en diakon medan enhet B har överskott på intäkterna och kan spara i ladorna eller göra stora satsningar. Min erfarenhet av olika enheter på landsbygden inom svenska kyrkan är också att förtroendevalda inte känner sig rustade att fatta stora ekonomiska beslut. Vid exempelvis gåvor såsom arv vill man inte vara den som gör av med pengarna då man kan bli illa sedd på byn. Likaså vill man inte tulla på fonder och liknande även om man har pengar så det vida överstiger målkapitalet. Det omöjliggör satsningar på ex. barn och familj, ja mjuka värden överlag. Det är då lättare att köpa in en ny ljusstake eller annan inventarie där man sen fäster en plakett med gåvogivarens namn. Det är förståligt men kan lägga en våt filt över verksamheten.