Finska präster och biskopar har sprungit om kyrkan i äktenskapsfrågan

Foto: Mikael M Johansson och Borgå stift. 

PODD | 2

I Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland är det ännu inte tillåtet med samkönade vigslar. Ändå sker de.

Hur kan något vara både förbjudet och fullt möjligt? I Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland är samkönade vigslar just ett sådant fall. Det är fortfarande inte formellt tillåtet enligt kyrkans regelverk, och ändå sker det.

Det som krävs är att en tjänstgörande präst är villig att viga, och att församlingsrådet har beslutat att kyrkans lokaler får användas. Biskoparna utövar ljummen tillsyn över prästerna som viger samkönade. De vill tvärtom få till en kyrkoordning som inte gör samkönade sårbara för diskriminering.

Två av tre präster i Finland uppger att de är villiga att viga samkönade par om reglerna förändras. 216 präster går redan idag att kontakta för vigsel på hemsidan Regnbågspräster. Praxisen lirar alltså inte med formalian. 

Ändå anser de mest konservativa att en kyrkoordning som bekräftar förekomsten av samkönade vigslar offentligen är skäl nog att lämna kyrkan.

Förra veckan pågick kyrkomötet i Finland. Ledarskribent Fanny Willman talar i det här avsnittet med två som var där, och aktivt arbetade för förändring i synen på samkönade äktenskap: Bo-Göran Åstrand, biskop i Borgå stift och Mia Anderssén-Löf, stiftsdekan, präst och ombud i kyrkomötet. 

 

Prenumerera på Nyhetsbrev

2 Kommentar

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.

Nicklas Sundberg
En dimension av detta är att praxis visar på bristande respekt för både demokrati, regelverk och episkopla strukturen. Det är i sig intressant.
Andreas Holmberg
Biskoparna saknar tydligen självrespekt eller litar kallt på att "praxis" och folkmajoritet ska lösa saken inom ett antal år. De verkar inte ens kunna föreställa sej att "utvecklingen" kan vända, eller att ett mer allmänkyrkligt synsätt på äktenskapet skulle kunna återvinna terräng (förhoppningsvis utan hat och hot och andra fobiska övertoner). Intressant sociologisk/geografisk analys av Åstrand, men det är ändå fascinerande hur denne min kusins vigselpräst av pur välvilja - eller feghet? - vill definiera om hans och andras äktenskap till ett förbund med en annan kär person i största allmänhet, ett förbund som egentligen inte har med kön att göra. Även den som inte definierar äktenskapet som ett sakrament (vilket även vi som lutheraner är fria att göra, antalet sakrament vill inte våra bekännelseskrifter bråka om) kan väl se "elementen" man och kvinna som lika konstitutiva för just Äktenskapet som bröd och vin för Nattvarden? (Inget ont sagt om kaffe och bulle). I övrigt instämmer jag med Nicklas Sundberg. "Praxis går före" betyder ju egentligen bara att Åstrand m fl inte ryktar sitt ämbete. Och kunde inte Willman ha intervjuat någon vettig person från t ex Evangeliföreningen?